shebelowthetree

Well hello there, people. Det tog visst en stund att resa sig från Timos golvare men nu har jag sakta kravlat mig upp över bloggkanten.

Förändringens tid äro kommen. Har låtit en ny individ plöja väg i mitt barr idag. En trevlig och ovanligt pratglad sådan från Kiruna. Kallpratet leddes snabbt in på musik och festivaler vilket medförde att jag blev sjukt sugen att gegga runt på Roskilde. Käkar därför upp mitt tidigare hävdade tältogillande. Man KAN få se mig på Danmarks finest i sommar. Dessvärre inte som artist den här gången heller. Fattar inte vad det sitter i. Jävla danskar! Men god öl gör dom.

Love 
/ Carlsberg 4-ever

Swept of my feet efter Timos totala fulländning och två minuter och femtiosex sekunder långa klimax. 
På Spåret kan gå i graven och dö en lycklig död. Tack och adjö!

Bloggtorka igår på grund av att jag låg däck i Absolut Sjukdom. Idag är jag kryare och kostar därmed på mig ett litet inlägg under avdelningen populärkultur.

En personlig favorit sen jag såg "Half Nelson" är Ryan Gosling (som dessutom krossade miljonersmiljarders kvinnohjärtan i sliskfilmen "Dagboken"). Nu dyker han äntligen upp i filmen jag väntat på, "Lars and the real girl". Lars Lindström är ett stycke småtragisk man, en liten nypa nördigare än de flesta och kanske vad vi skulle kalla eljest, som dejtar upplåsbar, brasiliansk Barbara och söker efter sin eviga kärlekslycka. Låter beyond bra i mina öron.

Nästa excellenta man, som inte alltid haft en helt hygglig tillvaro är Olle Ljungström. Jacob Frössén har under två års tid filmat Olle och jag anar att den dokumentären inte tänker lämna någon som väljer att titta oberörd (Kommer som K Special i SVT). Musikaliskt hävdar jag att Olle är genialisk och hyllningen till honom är mycket fin och berättigad. Till och med min morsa lyssnar på Olle. Det är stort.

                

Ibland händer ovanligt märkliga saker. Sånt som gör att man tappar hakan eller upplever att mattan rycks undan under fötterna. Sammanträffanden som är helt osannolika.
Idag hände det mig. Jag kan av olika skäl inte gå in på detaljer men jag kunde tydligt känna hur min professionalitet rann ur mig och det kan ha varit det mest pinsamma jag upplevt i min karriär.

Att avsmaka sin egen gamla dumhet är sannerligen ingen gourmetmåltid. Särskilt inte när man tvingas göra det gång på gång på gång.

Lika bleka som bär (?)

 

Nu ska jag sluta tjata om Sverrir. Så.

Jag gick fram och berättade att jag fanns där men att det var dags att säga hejdå för nu. Du tog min hand och nickade som att du förstod. Mitt hjärta gick itu och jag hoppas så innerligt att du kommer att kunna uppleva någon form av lycka.

Jag hatar good byes, även de absolut nödvändiga och att tårarna rann var i stunden som en befrielse.

Vad hände?


Tabellen 2008/2009

Hey! Varför hade ingen uppmärksammat mig på att min favoritcyniker skulle återinta rutan ikväll? Tursamt nog zappade jag förbi i blindo och lyckades haffa de sista minuterna. Blev dock lite orolig till mods. Känns som säsong 2 kan barka käpprätt ner i ont i hjärtat-träsket. Det vore förstås stor synd & smärre skam på en så briljant serie. Fast inte helt oväntat.
Vi får väl se huruvida Hank lyckas göra "happily ever after" intressant eller om han överhuvudtaget klarar av "happily ever after".

Interpol på p3 live på väg hem från jobb. Tjusigt. Hade glömt bort dem. Det har antagligen inte de som såg spelningen i Arvika, som fullständigt kokade. Gissar på något liknande kommande sommar.
Men Figgs & jag är för gamla för tält och slabb. Därför drar vi till Köpenhamn istället. Hotellsängar rules!

Vaknade till otroligt uttjatade Mange Schmidts stämma, "den är giftig o den smittar ner dig, du har hört den förut så du visslar med mig, bah". Jajaja, sisådär fyrtiotusen gånger har du visslat skiten i mitt öra (därav vänstersidig dövhet?). Jag fattar inte varför jag inte bytt ut den ännu. Det har gått så långt att snoozandets charm har fått sig en törn. Det beror nog på att jag är sådär fjantigt skrockfull och tror att jag inte kommer vakna om jag byter. Men nu ska den väck. Ringsignalen är dock en keeper, då den på ett skönt, högljutt och skramligt sätt ser till att jag reagerar på att nån vill mig nåt.
Go Timo!

Har ägnat hälften av min lediga dag åt at slita ut spillrorna av min garderob för att skapa lite utrymme i den förvaringssnåla lägenheten vi huserar i. Det funkade halvdant. Jag slösade mer tid på att hitta bra "städmusik" än att faktiskt hiva saker. Men en kasse blev det och Stina Nordenstam fick hjälpa till.
Hennes röst måste förövrigt kommenteras. Ibland stör jag mig förtvivlat mycket på det där bebisväsandet till sång. Får mig också att dra paralleller till Lykke Li som på många sätt är fantastisk. Men ändå. Det finns ju gränser för hur skört det får bli.

Sen väckte Björn upp mig ur städdvalan & den andra halvan av dagen innehöll Baristafika & slutligen matintag i Kvisslebykvarteren eftersom Hanna lämnar Sunket för Ume imorrn.

Nu väntar jag bara på att få tillfälle att inviga mina nya skidor. De står i hallen & skiner. Jag kan nästan höra dem ropa.

 Fika-Björn

kommer jag göra den 31/1. Fast då finns Nordpolen i Umeå och det kommer att bli hett!

-Hej Figge! Nu kommer jag igen! Ladda med Cervezas och slipa danskan..;)

[och även fast dom är tomma har du allt i dina egna händer]