shebelowthetree

Har premiärlyssnat på Krunes två nya alster och dra mig baklänges vad han legat (i) med Mauro Scocco i några av låtarna. Låter riktigt svängigt och som nåt man inte lyssnar sönder på en vecka. Så nu har jag fast sällskap i lurarna under mitt kommande lövlufsande.  

Annars är jag lite löjligt emo idag som Nicklas förmodligen skulle uttryckt det. Ska inte vidareutveckla på grund av svår kräkvarning, utan nöjer mig med faktumet att morgondagen bör bli muntrare. Det är bara den där onda aningen som lurar i magtrakten.
Du kan väl bara säga vad du vill?

Familjen-Johan har fått ta till orda gällande kents nya på PSL.

PSL: Hur är resten av skivan? Är det de bästa de gjort?

"När jag fick höra Berlininspelningarna hemma hos Martin Sköld så lät det jävligt krautigt och coolt. Oflörtiga mässande låtar som hade mycket improvisation i sig. När jag sen har varit i deras studio så har jag fått höra en massa andra nya också som låter skitbra. Jag har inte riktig koll på vilka som kom med på albumet men nu när de har skummat av grädden av kanske 30 grymma låtar så kan det inte bli annat än skitbra. Jag fick förresten höra en låt som jag gick igång på massor som förmodligen blir singel nummer 2. Den stack ut från de andra låtarna och lät Afrika på nåt konstigt sätt och inte så mycket Kent. Jocke sjunger en överstämma på sig själv i den som som är helt underbar. Sen finns det en långsam låt också som jag hoppas och antar är med på albumet som är fantastiskt fin. På den gör Jocke B kanske sin bästa sånginsats ever."


Det väckte givetvis min nyfikenhet igen.
Så idag har jag klickat hem biljetter som får tillföra lite värme till isiga mars.

Länge har vi talat om hur snigelposten borde återupplivas och ta plats bland, den ofta opersonliga och svårtydda tekniken. Ett skrivet brev, med snett nerplitade bokstäver på ihoptryckta rader kan vara så rakt in i hjärtat att man inte kan värja sig för varken betydelse eller minsta känsla.
Idag fick jag ett. Med poststämpel Göteborg. Extra fint. 
Dessutom medföljde, utöver brevet, en liten lapp att arkivera under avdelningen onödigt vetande. Nyfiken på vem som kan vara den klockrena källan till denna exakta vetenskap.

" Mitt namn = 9
Talet nio anses ibland vara det allra förnämsta av alla talen och äga en speciell, närmast helig innebörd. Nio är planeten mars nummer och Niorna är krigiska -aktiva och beslutsamma, men de har också lätt för att råka ut för olyckshändelser av olika slag och ibland kan de vara grälsjuka. Men i optimala fall står nummer nio för allt vad mod och kärlek till medmänniskor heter. Niornas turdag är tisdag. "

Annars höstrensar jag ur en massa skräp ur olika skåp, lådor och skrymslen. Igår brände pengarna hål i min ficka och så blev Moneybrother på Stads ett trevligt faktum. Jobbfronten är fortfarande skakig men det kanske bara är en tidsfråga. Helgen blir vit och det lär gynna på alla sätt har jag hört.

[Det finns hopp om en förändring men det tar den tid det tar
En nystart, jag tänker nya tankar
Men allt det där du föll för, finns fortfarande kvar
Allting har förändrats, men jag känner likadant]

Ett i sitt slag ickeunikt blogginlägg för dagen är det som avhandlar kents nya singel.
Givetvis är nyheten uppfläkt över hela blogg.se och ALLA verkar ha nåt att tycka om kents återkomst.
Så även jag.
Har nyss lyssnat på låten och känner mig i ärlighetens namn lite uttråkad. Elektroskrammel och Jockes röst i svajiga ekon av text som knappt går att urskilja. Långt ifrån det gitarrband jag började lyssna på. Självklart önskar jag inte livet ur kents utvecklingsprocess. Men en liten del av mig kan inte låta bli att tycka att det var hästlängder bättre förr. Detta bör emellertid knappast hindra mig från att dansa sönder ett och annat dansgolv till elektrokent i höst.

Antar att det här är din kopp te, Figge?