Open recap
Just ja. For till Ume och nästan framme ringer Figgot och meddelar på ett icke aprilskämtigt sätt att hans plan var trasigt och därmed inte kunde lyfta förrän gud vet när. Men klok som han är fanns en backup i form av extranyckel inom Brottsoffermyndighetens väggar som snäll kollega fick hämta ut till moi. Sen sicksacka fram till Figges nya lya och installera mig medan värden själv sippade vin och tjuvlyssnade på Di Leva på Bromma. Men sen kom han hem. Vi drack upp resten av skumpan och rullade den snabba vägen in till stan.
Lyssnade en kortis på Me and my army, konstaterade att Kleerup var i "fin form" som vanligt och fortsatte sedan att diskutera livet och dess krångligheter över varsinn öl. Efter lite velande kring fortsatt upplägg beslutade vi oss för att köa in till Håkan. Jiiiises. Man har ju upplevt en del trängsel i sina dagar men det här var farligt nära panikgränsen. Luften försvann obehagligt fort och varken framåt eller bakåt kändes som ett alternativ. Fick till slut ta fram gamla armbågstakter för att trycka oss fram i folkhavet. Luften lättade något men låg ända tät över hela spelningen och störde en smula. Men Håkan är Håkan och således alltid ljuvlig och självklart ultrapepp.
Andra vi spanade in var brittiska The Monarchy, Doktor Kosmos och slutligen Bob Hund som blåste mig av stolen. Hade glömt bort att gammal kärlek inte rostar. Ville bara ha mer, mer, mer av livekungarna från Skåååne!
och så här såg det hela ut:
Lyssnade en kortis på Me and my army, konstaterade att Kleerup var i "fin form" som vanligt och fortsatte sedan att diskutera livet och dess krångligheter över varsinn öl. Efter lite velande kring fortsatt upplägg beslutade vi oss för att köa in till Håkan. Jiiiises. Man har ju upplevt en del trängsel i sina dagar men det här var farligt nära panikgränsen. Luften försvann obehagligt fort och varken framåt eller bakåt kändes som ett alternativ. Fick till slut ta fram gamla armbågstakter för att trycka oss fram i folkhavet. Luften lättade något men låg ända tät över hela spelningen och störde en smula. Men Håkan är Håkan och således alltid ljuvlig och självklart ultrapepp.
Andra vi spanade in var brittiska The Monarchy, Doktor Kosmos och slutligen Bob Hund som blåste mig av stolen. Hade glömt bort att gammal kärlek inte rostar. Ville bara ha mer, mer, mer av livekungarna från Skåååne!
och så här såg det hela ut:
