I brist på egna
om det så var på TV
om det ändå inte var
om människor gick att förstå
om det bara tog en timme
att bli stor i usa
skulle ensamhet vara smockfull ändå
Vi ses i Slottskogen, käre Olle. Smockfulla & hatiska.
Skam den som ger sig
Nu måste jag på med solskydd för små små bebisar. Sen sticker jag med Goldie till Alnö och tar upp kampen.
The if's and the but's
Imorse bestämde jag mig för att ta tag i den här semestern på riktigt. Upplockad av syster i varmaste bilen, ut i terrängen och sen sollapning tills de mörka molnen kom.
Ikväll vill min kusse presentera sin nya dam. Så det borde rimligtvis innefatta ölintag -igen.
Inte så jävla jobbigt egentligen.
Men.
Wake me up before you go go
Första riktiga semesterdagen slösas på sömn, kaffe och usla repriser. Helgen i Hälsingland var förbryllande och bra på många sätt men lämnar även svallvågor av kroppsliga och mentala slitningar. Somnade i Hudik på väg hem i Engmans kokainsläde. Har nog inte riktigt vaknat än.
Björns framsida
I quote: "I flera dar har jag försökt att tvätta rent mitt ansikte men idag insåg jag att det inte var smuts utan djupa fåror"
Ibland älskar jag mitt jobb. Och mina kollegor. Sämre dagar innan semme kan man genomlida. Tackarrr!
Att jag sedan fick nöjet att käka tapas & hinka rödtjut med ljuvligt sällskap i en varm solnedgång gjorde inte dagen sämre.
Björns baksida
Idag pågår pik-VM mot Björn då han sportar suspekt gångstil efter tre killervändor i Sidsjöbacken.
Tre teorier: (eftersom vi tror att han ljuger om springandet)
1.Påhälsning av alltför trevlig granne med för mycket "kroppskunskap" (hans egna ord)
2. För tajta byxor
3. Det har hänt en liten olycka
Semesterföraningar
Systerns holländare har åter besökt Svedala vilket innebar en högst ovanlig torsdagsutgång. Tänkt pubrunda blev kortare än planerat då endast två hak besöktes. Bishop & Irish Pub. Klasspubar att uppleva för den stackars holländaren. På den senare träffade vi dessutom en ny kompis. Han hade nyss muckat från Tidaholm där han suttit de senaste 6 åren. Ingen vågade fråga varför då vi gärna ville fortsätta leva och se fredagen gry.
Fredag arla klättrade ett tröttsegt, men levande, gäng ombord på båten som styrde, utan minsta haveri, till Tranviken där vi slängde ankar och lekte stekare i solen. Inget bad men väl en utsökt buffé i kistan och några fräknar på snoken blev facit. Sen lugn kväll på gränsen till apati framför "Zack & Miri -make a porno".
5 dagar kvar
Skrattar både bäst och sist?
Jag kunde inte låta bli att undra lite över hennes recept på att åldras så piggt & välmående. Hon bara skrattade åt mig. Högt och länge.
Kan det verkligen vara så enkelt att det goda skrattet förlänger livet?
Yes man!
Det här mynnar ut i den dyraste månaden på länge. Köpenhamn, Gatufesten, Goldie, Way Out West och bröllop slukar mina surt förvärvade i ett oroväckande tempo. Jag brukar sällan reflektera över min ekonomi men när man är inne och tafsar på sparpengarna redan den 10:e kan jag inte låta bli att känna avsmak inför pengars lilla värde och stora betydelse. Sux.
Jobbmotivationen börjar dessutom ofrånkomligt att dala i takt med att flertalet av mina ordinarie kollegor går på semester. Snart bara jag, C, F och M kvar. Ber om att en skvätt sommar stannar till augusti.
Augustiplanen har förövrigt en stadig plattform. Brännbollen hänger löst till skillnad från västkustlir. Madonna & WoW. Filar vidare på Berlinresa med J. Kan bli riktigt bra.
Men. Bröllop var det ja. Bör lägga på ett kol. Har ju bara tre timmar på mig. Duhh!
PS. Den småhatade kollegan i tidigare inlägg blev inkallad till chefen igår men kom dessvärre ut lika glad i hågen, obehagligt nöjd över att ha fått så fin "feedback". Jag fattar ingenting. Och uppenbarligen inte han heller.
Une, deux, trois
Det kan tyvärr inte sägas för ofta:
[Den här stan gör mig galen igen]
The survival of the fittest
Tre timmar och fjorton provrum senare gav hon upp. Visserligen två kassar rikare men ändå inte i närheten av nöjd. Men med ett par schyssta pjuck och ett skevt leende borde hon komma undan med det.
Ska satsa högre än vanligt. 12 centimeter klack högre.
I say: - All in!
Idioti
Klagan äro mitt mål
Det här är visserligen ingen överraskning för de jag jobbar med som eventuellt läser det här, men so be it.
Min slutsats är hursom att det fanken får finnas gränser på hur tafatt en människa kan vara. Tålamodet har runnit ut.
Annars vill jag ju tro att jag är en ganska fin person.
Tick tick tick, boom!
Dancing with tears in my eyes
Och var är jag? Fast i en mer död stad än någonsin med alldeles för långt kvar till semester och med grubblerier i blodet.
The rise (and fall?) of she below
Nu har dock Gatufesterierna återigen passerat utanför fönstret och innan dess bockades en hejdundrande trevlig danskjävelresa med Figgot av. Detta har visserligen medfört att den stora sömnbristens vind har blåst friskt och endast delgett mig 3-4 timmars sömn per natt. Slitenhet och vånda. Men nu tror jag det vänder.
Köpenhamn var en ljuvlig stad att hänga runt obekymrat i. Tuborg och liten havsfru. Rigshospitalet och Tivoli. Värme och AC-brist. Sevenelevensprit. Smokes en masse. Och givetvis en stor dos av stor synth som grädde på moset.
Gatufesten var nog snäppet märkligare än vanligt då den kombinerades med en hel del jobb. Mindre terasshäng då det kändes gjort. Istället samkväm på nya platser med nya och gamla bekantskaper. Bland annat en fin rosa förfest hos A-C i fredags med en överraskande liveversion av "Halleluja", framförd av en granne med gitarr och guldröst. Sen fick en annan man med guldröst och hans trombonist mig att bli 14 igen. Blåmärken och heshet. Pengabrorsan stod lätt för årets musikaliska behållning. Slutligen besöktes Hannas nya fina plejs på lördagen innan förväntad Ledinignorans och olika oväntade känsloyttringar tog över.
Men all 'n all en helt okej helg.
