För fyra veckor sen..

...förändrades våra liv för alltid. Då kom nämligen vårt efterlängtade lilla frö med den mörka kalufsen till världen. 50 cm lång & 3315 gram lätt. Elsa Liza Vilhelmina Rolinder. Du är det vackraste jag någonsin lagt mina ögon på.
 
 

Sen sist

...har förstås en halv evighet passerat och så även två bebisbesiktningar som såg ut som följer:

18/6 Modern: Blodtryck 124/73, 0 protein, SF-mått 32 cm
       Bebbe: Rörlig, 144 hjärtslag/min

2/7  Modern: Blodtryck 140/85 (efter stress och irritation innan), 0 protein, SF-mått 34 cm, b-glukos 6,9. 
       Bebbe: Fixerad!, 142 hjärtslag/min

Har känt att magen sjunkit och trycket neråt ökat de senaste veckorna, sover därför lite sämre och är lite stelare i ljumskar och höfter, men annars mår jag fysiskt okej. 

Men i övrigheten tycks sorgligheterna avlösa varandra och likväl som jag accepterar och var beredd, så orkar jag inte riktigt ta in det faktum att min fina, älskade mormor och "bästa person" inte fick chansen att träffa sitt sjunde barnbarnsbarn. Hon somnade in efter mycket kämpande den 5 juli och lämnar så mycket fint efter sig som jag är tacksam att jag har kvar och kan berätta för mitt barn. Jag unnar henne självklart en välförtjänt ro och vila efter nästan 92 år, och hoppas att hon och morfar kikar ner på oss från sin plats i himlen. Men saknaden just nu är påtaglig och känns långt långt in i hjärtat. Älskar dig, Anna Vilhelmina Sandström -nu och för alltid. Tack för allt du var. 





       
       


Bebisbesiktning nr 5

Så var det dags igen. Efter några svordomar åt x antal idotiska bilister på väg till herr barnmorska misstänkte jag att blodtrycket skulle skjutit i höjden men icket då. Dagens värden lyder som följer:

SF-mått vecka 31+3 = 31 cm
BT 124/72
O proteinuri
Lillfröts hjärtslag ca 132 slag/min

Huvudet långt neråt men inte fixerat. Stjärten i högeruppåtpik. Precis som modern misstänkt.

Nu lite jobb på det här. Sedan lite "inför studenten-fix". Systern var på bal i helgen. S å h i m l a v a c k e r!
Jag bölade självfallet bort allt smink när jag fick dom här:

 


Depp vs pepp!

Tröttnade på min bloggdesign som kändes en smula deppig och höstig. Den här kanske inte är så mycket bättre men får duga för en stund. Kom igen! Lite gladare är den allt. Kanske bättrar på inläggsfrekvensen. 

Förra helgen for jag och modern till Västra för att pyssla med mormorn som skulle hem till Gim på snabbvisit och fira morsdag. Mycket mysigt då sommaren valde samma weekendresmål. Vi kockade gott käk och njöt av solens strålar. Blev visserligen en Michelingubbe om fötter och ben men det kunde jag lätt leva med.

Veckan som gått har mest handlat om jobb, jobb, jobb och helgen var som vanligt efterlängtad. Känner att mitt fokus som borde finnas där inte riktigt gör det. Bebis tar upp för mycket av mina tankar och jag har svårt koncentrera mig. Det finns ju så mycket roligare saker än jobb.

Längesen vi pratade musik till exempel. Kanske lika bra då mitt musikjag också fått en törn på sistone. Men kents nya har förstås inte undgått mig. Inte heller Krunegård och Tallest Man on Earth som jag gillar och därför går omkring och småtrallar på. Ser dock fram emot att ta med lillpyret på konserter i framtiden. Det hela ligger bara på is just nu.

Igår var vi till Hanna, Olov & Lova och käkade smarrig ugnsfirre och slökollade på TV. Trevligt! Somliga av oss skulle skruva garderober men tröttheten och beredskapsjobb tog överhanden.
Idag är det sunkväder i Sunkan så efter långfrulle stack vi till Birsta & shoppade målarprylar och började måla över den förskräckliga fondtapeten i sovrummet. Finally! Det blev skitbra! Fattar inte varför vi väntat så länge med det men, men, nu är det gjort.
Ikväll kommer Sofia till stan för att hänga med oss och kika på magen innan hon drar till Helsingborg för sommarjobb. Så långt borta fina människa. Kommer kännas väldigt tomt här i sommar.

En liten bild på en större mage:





Time flies

Om drygt två veckor tar den här tösen studenten. Ursäkta, vasadu? STUDENTEN!?
Jaiks, hur gick det till? Min lilla bebissyster ska alltså ut och härja i vuxenlivet?
Det ska såklart bli skitskoj att få ge sig in i trängseln på Skolhusallén igen med span på den bästa sikten över trappan och den efterföljande jakten på nybakad studentska med småsusig luva. Allt i somrig tjockisskrud.

Grattis lillsyrran! Fy f-n vad du är bra! Me loves you.




Helgfeeling

Så kom den ljuvliga, efterlängtade helgen igen. Efter försmak på ledigheten redan i torsdags avverkades några timmar vid jobbskrivbordet i fredags, samtidigt som H hade dragit "besiktabilenlotten" eftersom han var ledig. Allt gick dock smidigt som snus med Goldie Gej och nu ska jag bara ta mig över den sista beslutsångesttröskeln innan vi ska se till att damen får ett nytt hem.
För att fira slog vi till med en klassisk fredagsgrill. Fläskfilé, stekt potatis och grönsaksspett med ljuvliga såser till. Avslutade det hela med några skivor färsk ananas och nybakta kärleksmums. Mumma!
Lördag klev vi upp i lagom tid och tog tag i saker och ting på den berömda "att göra"-listan. H drog iväg till Forsa för att hämta högtryckstvätten och sedan blåstes hela uteplatsen av från gammalt skit och mögel efter hösten och vinterns angrepp. Det blev så fint, vilken sjuk skillnad! Jag som bävat att allt måste målas om men det visar sig att det bara gäller enstaka delar. Gött! Själv passade jag på att fullfölja bakarpeppen med lite hederliga bullar att fylla frysen med. När detta var klart var det vårstädning med bostadsrättsföreningen på tapeten. Ska väl erkänna att jag inte gjorde många knop, förutom att umgås med nyblivna grannarna och käka korv. H fick stå för krattningen i familjen.
Efter lite mer piff i trädgården och på uteplatserna avrundade vi med Cherry Wok-käk och Hamiltonrulle. Trodde vi. Efter en stund ringde morsan och var fikasugen. Så vi drog ner till hamnen och invigde årets båthäng med lite nybakt. Ljuva sommar, komsi komsi. Jag längtar efter bara ben, sand mellan tår, spontanpicknick och fräknig nos. Men mest av allt längtar jag förstås efter vår lilla knoddas.


14 maj 2012

Dagen för födelsedag nummer 32 samt bebisbesiktning nummer 4.

Fick dagens mest oväntade besök i form av vackraste (och mest envisa) mormor, Anna Vilhelmina Sandström, 92 år. Hon hade alldeles särskilt bestämt sagt till personalen på Furubacken och till min moster att hon absolut skulle till stan och hälsa på när jag fyllde år. Sagt & gjort. Tanten placerades i bilen och dök upp lagom till lunch på Happis med moster och Anders i släptåg.  
Även en mamma och en farmor dök förbi och mumsade smörgåstårta, sjöng och levererade fina presenter.
Sedan var det dags för den blivande fadern och modern att vinka adjö och bege oss mot herr barnmorska.

Dagens status v 28: SF-mått 28 cm
                              Blodtryck 133/72
                              Hb 117
                              B-glukos 5,4 
                              Vikt: rätt många kilon upp
                              Hjärtslag 144/min på livlig bebbe med kickhumör

Jag slapp återigen börja med järntabletterna. Tackar tackar! 
                             
På kvällskröken ramlade det in flera fina som ville fira med tårta och grymma paket. Prickigt tema i år och allt uppskattades mycket hos den nyblivna 32-åringen. Efter en lång dag pustade vi sedan ut i soffan och gladdes i tacksamhet åt alla kära människor vi har i våra liv.
All kärlek till er!

Till fjälls

Just ja. Vi kom till fjälls till sist. Mer snö än nånsin och mindre sol än nånsin. Perfekt för en gravid kvinna som inte kunde åka skidor och inte tröstdricka öl. Satt därför och surade och frös i en obekväm stol större delen av tiden. Åt också en del. Tröståt alltså.

Men visst var det också lite mysigt emellanåt. Vi fick ju rå om varandra och familjen Bengtsson/Nyberg, andas frisk fjälluft och solen lyckades ju ändå kika fram under 2 timmar sista dagen.

  


Heartbeats

Tadam, v 25! En bunt snö föll ner över Sunkan idag. Vilken onödigt tilltag av herr vädergud. Förstörde alla förmiddagsplaner på vårtrask i ledighet. Fick bli en lång frulle istället. 

Har nu avverkat ännu en dag i tjockisskrud. Jag börjar vänja mig vid kulan. Idag har kaggen dessutom blivit mätt och klämd på av barnmorskan Micke. Han konstaterade att huvudet låg neråt mot vänster ben och stjärten under höger revben. Hjärtat pickade på i ca 138-140 slag/min och det var förstås mäkta fint att få höra vårt lillfrö för första gången.
Status på modern var också stabilt: SF-mått 24
                                                    Blodtryck 124/71
                                                    B-Glukos 4,1

Nu har vi börjat ladda för nästa veckas fjällresa och jag har insett att det inte var så lätt att hitta lämplig klädsel som täcker hela mig i kylan. Men det får lösa sig på nåt sätt.
Nu ska jag iallafall krypa ner och värma mig bredvid den blivande pappan.


En bild på kaggen i motljus, tagen för ca två-tre veckor sen.



Det här är livet!

Morsning korsning! Här är det den überfantastiska dagen måndag och jag njuter till fullo över att vara tillbaka i jobbstolen. Njet! Men men, det äro överkomligt. Sista dagen på Dagvården idag innan jag trillar in på avdelningen för fyra veckors socialiserande. Efterlängtat till tusen faktiskt, även om min kroppshydda inte erbjuder allt för mycket rörelseförmåga just nu så kan min mun fortfarande röra sig obehindrat.
Försökte mig ut på en promenad igår. En riktigt skön sådan blev det också till slut, när stelheten släppte. Solen gassade och jag gjorde ett stopp vid en gammal parkbänk och lät solens strålar värma det vinterbleka fejset lite extra. Jäklar vad bisarrt lycklig man kan bli av en liten gnutta sol. 

I fredags blev vi bjuckade på finmiddag hos familjen Rolinder/Nilsson i brantbacken. Där var det fullt hus då halva Lycksele var på besök. En vägg hade spikats upp i all hast och resultatet blev minst sagt strålande. En mysig kväll som avrundades hemma i soffan på Happis som så mången gång förr.
Lördag innebar extrapiff och en kvick stadstur. Kikade in på Rummet för att se om det kunde väcka lite vårinredningsinspiration men nja, jag var inte alltför imponerad. Visst, Marimekkogrejerna är stundtals fantastiska men inte riktigt vad jag letar efter just nu. Vad det nu är? Det återstår att se då jag letar vidare.
 
En middag på Biteline slukades innan vi landade i sköna stolar på Tonhallen och garvade bort några timmar med  Filip & Fredrik, som kom på besök. Noll förväntningar ledde till övervägande positivt omdöme. Mest överraskande: Filip kan sjunga (!) och låter dessutom inte helt olikt en viss Mr Winnerbäck.  Mycket mycket konstigt.
Vi fick också veta att Fredriks pappa, som satt bredvid oss, bara bajsar en gång i veckan och går under smeknamnet Anacondan och att Filips pappa alltid skanderar "Det här är livet!" likt Ranelid, åt saker som händer honom oavsett  bra eller dåligt. Slutligen fick Sundsvall sin nya slogan som blev en hybrid mellan Zäta, Vuxenvideo och Stenstan och lyder: SUNDSVALL -Ztenhårt! med en flygande penis som vapen. Bättre än: SUNDSVALL -Norrlands huvudstad? Well. Avgör själva.


vecka 23

Har knallat in i vecka 23 och vårt lillfrö har växt på sig ytterligare. Den ger sig till känna genom små eller stora (!) pickningar på min kissblåsa hela förmiddagarna, samt delar ut en och annan liten kick i soffan på kvällskvisten. Nu har även den blivande pappan, efter mången försök, äntligen fått känna lill*n från utsidan.  

Annars mår jag prima, om man bortser från den totala och sorgliga avsaknaden av flås. Släpar mig iallafall gåendes till jobbet men är usel på att komma ut på några längre promenader. Håll är en annan tråkighetsfaktor som gör mig långsam och lite kufisk där jag smyger runt.

Skön långhelg väntar. Wellneeded.  En tripp till lilla mormor på Furubacken blir det på fredag och sen häng med respektive familjer under lördag & söndag. Mat och godisfrosseri i vanlig ordning. Längtar efter vårväder med lite sol under luggen och att få nöta conversesula mot grusig mark.

En bild på kaggen kommer så småningom.


Mitt i glädjen en smula sorg

Har inte riktigt orkat skriva det här blogginlägget förrän nu. För trots allt är det så, att mitt i allt rosaskimmrigt och fantastiskt som en graviditet kan medföra, så händer det också saker som gör att man aldrig blir densamma igen. Den 25 februari 2012 var det dags för en av mina idoler och bästa människor att lämna oss. Ett 90 år långt, ganska försynt liv tog slut. Min fina morfar var kanske inte den mest talföre eller den mest beresta men han hade en självklar plats i familjen. Den hemmakäre som aldrig släppte omtanken om sina närmaste, om ens för en sekund. Som avskydde att sova borta. I yngre dagar fanns, som jag förstår, en viss kaxighet som gav honom smeknamnet "Storingen", men den är den känslosamme, lite finurlige, äldre versionen av Sixten som jag kommer att minnas mest. Han som förra påsken satt i sin blåa stol och drack starköl i solen medan han konstaterade att -"De hänne blir man ju full tå!"
Jag är glad att det fick gå fort och stillsamt, den där lördagkvällen då du la dig på sidan och somnade in.

Jag älskar och saknar dig, moffen. Alltid.
// Din gullklimp


Verkligt och overkligt

Så kom dagen då vi skulle få en skymt av fröt som gror därinne. Henke hade valt att de skulle ske på hans födelsedag vilket gjorde det hela än mer spännande. Jag har kännt mig rätt cool inför det mesta tills någon vecka innan när alla skräckscenarion kom flygandes på en gång. Så nog var det två glada, men lite sammanbitna personer som satte sig i väntrummet. En trevlig BM vid namn Camilla kom och hämtade oss och frågade om hon kunde få bjuda in en barnmorskestudent under ultraljudet, vilket inte var några problem för oss. Efter några svep med proben kunde hon konstatera att det var en bebis därinne och allt därefter såg normalt ut. Vi fick höra att det verkade vara en "linslus" som poserade fint så alla delar syntes klart och tydligt. Magiskt och både en verklig och overklig känsla infann sig. Efteråt fick vi våra bilder och gick fnissiga iväg, fikade kaffe och bulle och andades ut.

Födelsedagsfirandet tog vid på kvällskröken då fisksoppa och tårta avnjöts i sällskap av mamma och Tomas, Hanna, Olov och lilla Lova, den sistnämdas premiärbesök på Happis. H fick stålar till kamerainköp samt färggranna tröjor att möta våren i.

I helgen drog H till fjällen och jag jobbade av några småsega pass på 25:an. En skön promenad och god middag hanns också med ute på Alnö och igår firandes att vi nått halvtid med en liten glassfest. Aptiten är det sannerligen inget fel på.

Baby boom!

Kände att det var dags att outa min graviditet här på bloggen också, även om det troligen inte är så många som klickar in på shebelow...

Tanken är nu att den ska användas lite mer frekvent, i takt med att kaggen växer, så att mina kära saknade vänner som bor alldeles för långt bort och de som bor nära men som jag sällan träffar kan följa preggoäventyret ifall de har lust.

Jag mår just nu fint och till veckan väntar ultraljud, mer precist på onsdag då Henrik även passar på att fylla 32!
Snart halvvägs alltså. Galet.

Puss på er och trevliger helg!




Julfnul

Har kommit fram till att jag förmodligen driver historiens tråkigaste blogg just nu, med usel uppdatering och svintrökigt innehåll.
Men egentligen bryr jag mig inte så mycket om det. Jag skriver när jag känner fört. Eller när någon påminner mig. Eller när jag helt enkelt inte har nåt annat för mig. Fullständigt o-pret-ant-iöst.

Sitter på jobbet och suger på en sursalt klubba och glädjer mig åt storvinsten på triss som jag nyss skrapade hem. 50 kronor. Klirr klirr i kassan. Skulle således kunna köpa mig 50 klubbor till, men inser vilken sönderfrätt tunga det skulle ge mig till jul så jag håller mina hästar.
Glädjer mig också åt fina julklappar jag fått av en gullekollega. En grön plastask för ägg! Hur bra!? Nu slipper jag släpa min okokta frulle i plastpåsar till jobbet. Fick även massa smarrigt doftande duschgrejjer. "Nån" har tydligen varit snäll. Alternativt luktat illa.

Julen då?
Jovars. Det har frossats i julbord med jobbet. Klapparna är inhandlade och nästan inslagna. Julbaket är översstökat och frysen fylld. Granen står klädd i stugan och den årliga julgröten hos svärisarna är uppäten. Helsike vilken julkung jag har blitt på gamla dar! And I'm lovin it!

Jösses, nu kom en patient till mottagningen med en gigantisk chokladask och tackar för god omtanke. Himla fint!

Snöskigt!

Jäklarns. Vilket snörusk som härjar utanför fönstret. Jag som tänkt vara lite fiffig och tagit en flexfredag för att hinna fixa och dona med klappar & sånt (låter hurtigare än vad det är, trust me).

Men nu då. Jag vill knappt dippa tån utanför dörrn. Men är nog så illa tvungen. Har dock fördröjt det hela med en stor kopp kaffe, under filten i soffan, tittandes på skidskytte som slutade med Carl-Johan Bergman-seger. Kul för honom. Jeo. Slit och släp för dessa elitidrottare. Kan ju vara kul att slippa bli 47:a hela tiden.

Imorrn ska vi ha nån slags bakdag här, jag & Hanna, medan våra karlar ska stå för markservice och takeaway. Lite saffransbullar, knäck, havrekex och pepparkaksrullstårta med saffranskräm i ska vi försöka åstadkomma.
Smarr!

Nä, dags att slänga sig i duschen och dränka mina snösorger. Fast egentligen vill jag ju ha snö. Bara inte själva toksnöandet. Ni fattar. 

Okej. Det här arkiverar vi under avdelningen meningslösa blogginlägg.

On the road again

Måndag och sent igår hemkommen från en regnblåsig roadtrip Sundsvall-Sthlm-Sundsvall. Slutmålet för nerresan var Carros 30-årsskiva i Årsta men innan det var dags för finstass tog vi en avstickare till Barkarby för att eventuellt trigga julkänslan lite ytterligare och inhandla en och annan klapp. Bah! Det gick uselt då vi fullkomligt blåste bort och likaså shoppingsuget. En golfklubba en piké rikare blev H medan jag kammade noll (!).

Polo bjussade på frinatt på Scandic Järva Krog och där hann vi med dusch & piff innan vi slängde oss i en taxi till Årsta. Där bjöds på rejäla festligheter, i en trång men mysig källarlokal, långt in på natten. Lekar (wohoo, musiklek!), god mat & dryck och en smula dans och ett avslöjande om förlovning blidde det minsann.
Sen halvljuv sömn i mjuka hotellakan.

Innan hemfärd igår tog vi en sväng förbi Sollentuna Centrum med sikte på fler klappar, vilket det också blev! Lycka!

Gamla Volvon tog oss sedan åter till Sunket och direkt till en sen middag hos Hanna & Olov för att fira den sistnämde som också fyllt år under gårdagen.  

En mycket mysig helg är till ända och jag har svidat om till jobbstass. Men imorgon kväll ska jag minsann idka lite hockeyspänning live i EON med Magda, JP och Elin. Goooooooo TIMRÅ!

Arga leken

Klev in i en helvetisk dag imorse! Raseriet flög som fyrverkerier över avdelningen. Jag delade ut verbala käftsmällar, onda ögon och smällde i dörrar (!) om vartannat. Kaos i hjärnan är ett milt uttryck. Hur kunde harmonin segla ur kroppen så snart och med sån frenesi? Kanske fick den nyfunna energin sitt utlopp i ett hav av uppdämda frustrationer eller så var det "bara" vanlig, simpel pms. Vilket som, så sitter jag nu och har vrålångest och vill be om ursäkt till alla som på något sätt drabbades av mig idag. Förlåt.

Nåväl. Efter lite käk med mammi och terapiskype med H känns det något lugnare innanför pannbenet. Tänkte avrunda kvällen med en kopp kaffe och vampyrer. Bjuckar först på  två lite halvsuddiga bilder och dagens newsflash. Jahapp liksom.



 

Skrattweekend

Jeeez. Har inte garvat så mycket på svinlänge. Stockholm gjorde verkligen gott i kropp och själ. Fast nu när jag tänker efter, kanske främst i själ. Jag fick ta en battle mot ryggvärk och insomnia innan friden och fröjden kunde infinna sig.

Började dagen med lyxpicknick på tåget. Serrano och brie. Nomnom. Resan gick på två röda och efter en snabb incheck på Nordic Sea möttes vi upp i Elizas lilla hytt för lite bubbel och fnissfest. Sen begav vi oss, en smula salongs, ut i vimlet på stan. Typ tre på eftermiddan. Måste jag tillägga att det inte blev en särskilt konstruktiv shopping. Men kul, det var det. Jag har aldrig hittat så mycket fula saker. Hursom. Lite fulltrötta gav vi oss tillbaka till hotellet för piff och mikrosömn. Skägg-Peter knackade på rum 1244 lagom till att vi nått bastutemperatur i den lilla kuppen (som mer och mer liknade formen av en fängelsecell). Magda bestämde där och då att vi borde vara sugna på tapas, så det fick det bli. Gudars gott och vinet, ah, det var rent magiskt. Med överfulla bukar traskade vi sen på barjakt till Gamla Stan och tillbaka och avrundade med kyliga drinkar i hotellbaren innan alla sussade som stockar medan jag låg sömnlös med ryggvärk och 120 i puls i ytterligare några timmar.

Söndag hotellfrullefrossade vi i timmar innan vi splittade oss och Annelie, Magda och Eliza gick på julmarknad medan jag och Kajsa nöjde oss med vanliga shoppingrundan. Inga större fynd blev det dock, men en och annan julklapp släpade jag iallafall hem till Sunket.

Sen swisch swosch tåg hem och möta upp kärleken på perrongen. Längtet var snudd på outhärdligt, trots ynka 5 dagar isär. Myste, åt räkor och sov den godaste sömnen på flera månader men på morgonen var det dags att, med tårarna brännande i ögonen, vinka hej då igen. H till Norge på jobb. Åh, vet inte vad det är, men en vecka (till) känns som en evighet. Kom hem!

Ikväll har jag skypat med han jag saknar, käkat indiskt och firat Camillas 30 jordsnurr. Allt under ledning av råkyla och dimma. Lite snö vore ju käckt. Med betoning på lite.


I saw your face in a dream last night

Efter en lugn kväll på jobbet och min veckodos vampyrer i form av True Blood sitter jag och försöker hitta tröttheten och morgondagspeppen. HLR-utbildningsdag 2 stundar. Ett raskt race av tvåtimmarsintervaller ska betas av. I tisdags var det riktigt smidigt och jag hoppas därför på något liknande imorrn. Men först måste jag sooova lite. Men efter att ha skickat mannen på golfsemester till södra Spanien känns det tungt att försöka sussa i tom säng. Har dock bättrat på oddsen en smula med nya sängkläder. Svårslaget.

Imorrn ska weekendbagen packas för en blixttripp till Stockholm lördag-söndag. Vi är fem flickor från jobbet som lessnat på höstsunklunk och dessutom drabbats av akut shoppingsug och Peterlängt. Ska bli förträffligt fint!

Andra fina saker är att jag ska få hänga med lilla lillasyster på fredag. En hel kväll har hon vigt åt mig i sitt hektiska tonårsliv! Jag är hedrad.
Det blir hemmagjord pizza på särskilt önskemål (vad gör man inte för dom små matkräsna liven). Hade planer på att se Weeping Willows på Stads på kvällen men jag tror inte att Frida är så sugen på ett gäng skönsjungande farbröder så jag viker mig -den här gången.


Tidigare inlägg
RSS 2.0