Ett bedårande barn av sin tid

När man ska vara borta en knapp vecka så är det behändigt med ett uns av framförhållning tillika planering. Något som naturligtvis faller platt eftersom jag är tidsoptimist och inte begåvad med ett mentalt bollsinne där flera saker kan avklaras samtidigt. I min värld har var sak sin tid, vilket många gånger leder till vansinne, panik och, i värsta fall, total paralysering. Imorgon har jag ett ton av praktiska detaljer att bocka av. Tjugofyra friska timmar innan jag ska åka.
Jag blir så trött.
Det kommer att krävas RedBull-frulle och någon form av mirakel för att gå vägen.

It's like


Kör 20 på 30-väg

Idag har jag & syster vältrat oss i våra födelsedagar. Hon 21 för två dagar sen. Jag 29 as from today. Vi bestämde oss för att hålla det hela enkelt men jävligt bra i år. Vilket det blev.
På lördag blir det nån form av sammanstrålning med tema middag & krog.

Fin familj och fina kollegor förtjänar eloge. P vill ha eloger alla dagar men det funkar inte. Så det får bli idag.

En telekonferens senare har jag och Figgs äntligen lyckats boka uppehälle i Köpenhamn. Centralt, billigt och bra. F slipper fylleklättra i våningssäng. Jag slipper noja. Vi har en vattenkokare. Och en TV man kan slänga ut genom fönstret. Känns ultimat.

Men först måste miraklet i NYC få Dave på benen. 

Själv hoppar jag på tåget mot den unga medelåldern. Ses vi på vägen?



Omvänd fönstertittare

Sov bort det mesta av min lediga tid. Drog igång en Spotifykavalkad av utmärkt musik som hjälp för att effektivisera det som återstod av den fria tiden. Kände motvilligt att det var ett  måste att ta itu med diskberget. Att vädra bort skiten brukar aldrig fungera. Sagt och gjort. Hittade dock snabbt ett sidonöje i diskandet i form av söt man nere på gatan. Han gick där länge och vankade i nån slags väntan på någon/något och förgyllde omedvetet min förmiddag med sin uppenbarelse. Tack för det okände man. Tack för nackspärren.

Jobb. Mmm. I afton ett lugnt sådant. Nästan lite lamslaget. Som att medvetenheten om att allt snart kommer att rasera har satt sig i väggarna. Småcreepy it is. 

..och när jag steg ut

ramlade skyfallet ner i mitt huvud..
Gud gillar mig idag. Jojo.

Fyra timmar i helvetethålet Birsta senare.
Fötter som värker sönder och samman. Ett huvud som bankar och pliriga ögon som rödsprängt ser tillbaka på mig i spegeln. Torftiga inköp i för små påsar (förutom sånt jag borde glömt vid det här laget).
Ingen lysande dag för att ge sig ut i spåret. Men, det är precis vad jag ska göra.
För så gör man när man råkat anmäla sig till tre lopp i år varav ett om alldeles för kort tid.
Tröttman ligger tät men så även envisheten.

Jag är rätt knäckt

eller i ärlighetens namn, riktigt sugande knäckt.

över saker jag ser
över saker jag hör
över sånt jag inte vet men vill veta
över sånt jag vet men inte vill veta
över sånt jag borde gjort
över sånt som aldrig blir gjort

...den här veckan.

Okej, djupt andetag, skymtar lite sol ute, lägger lite mer fokus på vuxenheten och lite mindre på tonårsgrubblerier.

Valfritt svärord.

Florence vs Florence

Regn kills a good mood. Således får man försöka roa sig på inomhusligt sätt. Idag fick det bli genom musiklyssneri.
Har sedan senaste Umetrippen blivit löjligt förtjust i Ladytrons skiva Velocifero, som Figgs så trevligt tvingade på mig under vinintag. Den håller en obestridlig form även utanför salongsberusning och får därför följa med in i våren.
Låga odds på att Florence & the Machine kommer att dela ut nya, obarmhärtigt hårda käftsmällskyssar i sommar. Blir svårt att hålla sig stillastående. Jävligt het också, den där Flo. Slottsskogen blir Hotskogen i augusti. Så var tänkte du vara?
Busksmygaren Love Antell antar skepnaden av kopierarkatt när hans Florence Valentin väljer att lätta sitt hjärta i dunderdängan "Jag Är Hellre Blind Än Ser Mitt Liv Utan Dig". Snudd på Håkanlikt. Men Love lille är fortfarande en lättviktare gentemot mot sin snygga namne, såväl som i matchen mot originalet. Han är knappast uppe på....fem.

• Bubblar gör: Little Boots (disco disco!), Yeah Yeah Yeah's (utsålt Debaser, jahaja. A L L A vill se Karen O) & Lars Bygdén (visst, lokalpatriotismen hägrar men "CT-scan" är en formidabel låt)


 
Florence sportar rutig skjorta, prickig kjol & blåslagna ben


Vinterns sista suck

Repriserade fjolårets Valborg & drog till Hamra för lite sköna åk, solsken & bartömningsafterski. Det blev förstås även en stor tugga av det Svenssonliv som tre små kids innebär. Men det har varit fem riktigt ljuvliga dagar utan tankar på jobb eller annat skumt som annars har en tendens att hyra in sig i mitt huvud. 
Hann emellertid bara kliva innanför Sunkandörren innan jag nåddes av årets största surprise: Finaste Sara & Björn gifte sig igår!
Helvete vad kärlek är fint & det här är egentligen inte ett dugg förvånande när det gäller dem, men hey Sara, du skulle ju "bara" fylla 30! Jag ville ju vara med när ni blev Herr & Fru Perman, damn it!
Well, just my luck.

Congrats!


RSS 2.0