shebelowthetree

Har inte riktigt orkat skriva det här blogginlägget förrän nu. För trots allt är det så, att mitt i allt rosaskimmrigt och fantastiskt som en graviditet kan medföra, så händer det också saker som gör att man aldrig blir densamma igen. Den 25 februari 2012 var det dags för en av mina idoler och bästa människor att lämna oss. Ett 90 år långt, ganska försynt liv tog slut. Min fina morfar var kanske inte den mest talföre eller den mest beresta men han hade en självklar plats i familjen. Den hemmakäre som aldrig släppte omtanken om sina närmaste, om ens för en sekund. Som avskydde att sova borta. I yngre dagar fanns, som jag förstår, en viss kaxighet som gav honom smeknamnet "Storingen", men den är den känslosamme, lite finurlige, äldre versionen av Sixten som jag kommer att minnas mest. Han som förra påsken satt i sin blåa stol och drack starköl i solen medan han konstaterade att -"De hänne blir man ju full tå!"
Jag är glad att det fick gå fort och stillsamt, den där lördagkvällen då du la dig på sidan och somnade in.

Jag älskar och saknar dig, moffen. Alltid.
// Din gullklimp

Så kom dagen då vi skulle få en skymt av fröt som gror därinne. Henke hade valt att de skulle ske på hans födelsedag vilket gjorde det hela än mer spännande. Jag har kännt mig rätt cool inför det mesta tills någon vecka innan när alla skräckscenarion kom flygandes på en gång. Så nog var det två glada, men lite sammanbitna personer som satte sig i väntrummet. En trevlig BM vid namn Camilla kom och hämtade oss och frågade om hon kunde få bjuda in en barnmorskestudent under ultraljudet, vilket inte var några problem för oss. Efter några svep med proben kunde hon konstatera att det var en bebis därinne och allt därefter såg normalt ut. Vi fick höra att det verkade vara en "linslus" som poserade fint så alla delar syntes klart och tydligt. Magiskt och både en verklig och overklig känsla infann sig. Efteråt fick vi våra bilder och gick fnissiga iväg, fikade kaffe och bulle och andades ut.

Födelsedagsfirandet tog vid på kvällskröken då fisksoppa och tårta avnjöts i sällskap av mamma och Tomas, Hanna, Olov och lilla Lova, den sistnämdas premiärbesök på Happis. H fick stålar till kamerainköp samt färggranna tröjor att möta våren i.

I helgen drog H till fjällen och jag jobbade av några småsega pass på 25:an. En skön promenad och god middag hanns också med ute på Alnö och igår firandes att vi nått halvtid med en liten glassfest. Aptiten är det sannerligen inget fel på.