The Öråd
För några helger sen fyllde den förträfflige Jocke aka Paolo trenolla & bjöd in till fest slash tävling i sann Robinsonanda. Örådet gick självfallet av stapeln på Tengah, för kvällen klädd i Havstovikens vita skrud. Två peppade lag -Bosvedjan & Skönsberg, slussades ut till ön och välkomnades med skumpa & grillspett kring brinnande facklor. Under ledning av Paolo och hans högra hand Gbg-Harald fortlöpte sen ett gäng prestigefyllda tävlingar i rask takt, innan det hela avslutades under en ljuvlig middag. När samtliga poäng var sammanräknade stod lag Bosvedjan som segrare med en ynka poängs skillnad. De fick därför äran att hoppa in i en vit limo för återtåg mot civilisationen. Men vi som snöpligt snubblade på mållinjen paddlade givetvis kajak till människobyn för vi kunde ju inte missa kvällens stora överraskningsmoment, lille Oskar Linnros som fick gamla Avvans golv att svaja. Short but sweet!
Smells like teen spirit
Framåt onsdag började jag äntligen känna igen mig själv igen. Lagom till en försenad presentmiddag på Jop's för Calle som blev en mycket lyckad kväll med avslutning på Tivoli med kladdkaka och mysbrasa.
Torsdag blev en heldag då vi höll utbildning i HLR för ett gäng kollegor. Mycket skratt och stoj men dessutom rätta takter och "rädda liv"-fokus. Sen kvickt hem till Happis för snabb dusch och ombyte innan stortartad avslutning av söndagsklubben tog vid. Sista träffen blev alltså på en torsdag med gott käk, vin och snack på 1891's innergård. Jag kommer att sakna Peter så makalöst mycket. Kan inte riktigt ta in att han ska flytta än. Då får jag en sån där enerverande klump i halsen.
Helgen stormade in på banan med en klassisk soffhängsfredag. Men först lagades en god middag och som flytande efterrätt smuttade vi päroncognac och finwhiskey.
Upp tidigt lördag och avverkade massa måsten. Blev sugen på att baka (!) så vi stannade och köpte ingredienser till saffransbullar. Fyrtiofyra nybakade sådana i frysen ligger bra. Sen slängde vi ihop en grymmegod pizza till middag och till det världens godaste Ripasso (Liza!!) Kikade på "Så mycket bättre" och tyckte att Plura var fin som vanligt. Mer sömn och en söndag med hemmafix deluxe. Nu sitter jag och myser men borde verkligen ta min arma kropp och leda den till dusch. Eller bad. Ja, någon slags renhet. Luktar på er senare.
Tid som flytt
Barcelona åkte vi till i maj
Maria fyllde 30 i juni
Midsommar enligt traditionens regler på Rödön
Gatufest i juli
Besök från Umeå & Göteborg
Semesterstartade på Oxsjön
Stockholm med pappa, Lina & Frida
Roadtrip Göteborg/Skåne/Österlen i augusti
Way out west
Ja, vi får väl stoppa där tills vidare. Hej.
Barca, baby!
Nyligen hemkommen från en fabulös Barcatripp borde jag egentligen vara till bredden fylld av ny energi men lik förbaskat är jag en zombie ut i varje fingerspets. Tvärtomeffekt av illa skådat slag.
Jag inser dock återigen hur totalt nerkärad jag kan bli i en storstad på så kort tid. När man släpper vardagskänslan. Flyter fritt. Jag vill alltid flytta på impuls. Vore det inte det mest magiska? Att rumla runt och samla på sig olika platser under en period utan att nånsin riktigt nåla sig fast. Det är drömmen. Verkligheten är en annan. Den stavas fortfarande Sunksvall. I trettio år har vi kamperat ihop nu den här gamla stan och jag.
De var bussiga nog att låta mig behålla jobbet en stund till. Projektet har gett fina resultat och verksamheten har tuffat på relativt smärtfritt under sex månader. Men nu är det slut på det roliga. Åtminstone över sommaren. Vad hösten bjuckar på vet ingen som vanligt. Men det vore för jävla dumt att lägga ner ett vinnande koncept, såväl för patienter som för ekonomi.
Behöver jag tillägga att semestern är efterlängtad?
Cut it short
Intressant att så många kommenterat så mycket på så lite. Kanske innebär att jag måste börja frekventera mitt bloggande igen. Men på radhushyllan finns annat att göra. Alla flyttlådor har ännu inte betats av och jobbet slukar mer tid än vanligt. Har knappt spenderat en ledig helg på hemmaplan sen flytten. Göteborg och Åre har stått för fiolerna. Fun but hectic. Och plötsligt var det vår.
Hur vore det
Bland flyttlådor & lådvin
Gitarrer och hat, trummor men ingen bas
Johnossi drog ursinnigt och beslutsamt undan mattan under mig igår under P3 Guld. Jag har väntat länge på något sånt. Låten är ett skinande V8-vrålåk från början till slut. Det ska göra lite ont att köra den, och det gör det.
[Whats the point of doing anything,
if you'll never notice]
Såg att herrarna John & Ossi lirar förband till Thåström på Sporthallen. Kanske får trotsa mitt förakt mot Sporthallen som konsertlokal och traska dit i februari & sippa lite punkrock n roll.
Another Tomasyear over
Make over below the tree
Tänkte att en ny blogglook kunde bidra till nystart. Motivation. Inspiration. Yada yada. Kan funka. Annars smackar vi igen för gott. Ingen läser oskriven text, that's for sure.
Sen sist då? Jobbar på i ett energiskt tuffande, smågalet & lönande projekt som är en förlängd arm av Strokeenheten fram till april. Kanske längre. Kanske länge. Kanske jobbar jag inte alls. Allt tillhör som vanligt till den stora ovissheten.
Hm, märker att under tiden jag inte skriver, tappar jag fotfästet om språket och orden. Stavningen. Rubbet. Lite som att köra bil. Man vet hur man gör i ryggraden, men kör man lite bil, kör man sämre bil. Men i perioder blir det ändå så att man gör saker man egentligen gillar lite mer än annat, alldeles för lite.
Nåväl. Flytt blir snart av. Radhusidyll väntar. Känns lika delar skumt som fritt. Stan känns ändå instängd och högljudd. Hård och burkig. Jag vill se grönska & skog en stund.
Men först Götet & synthrepris. Fina vännerna & tid som går för fort. Och som jag längtar & trånar.
Tills vidare tröstar jag mig med Göteborgsemigranten Joel Alme. Bara enkelt & vackert -om katten själv får välja.
Kristider
End of story.
Kontentan blir att jag under denna korta sekvens av skeenden kunde känna mig mer tillfreds med det jag pysslar med än någonsin förut. Jag slipper åtminstone mordblickshagel.
Efter denna återväckta blogglusta ska jag återgå till mitt kalla käk, för att matcha vädret.
Ta hand om eder i skumparuset!
Så var det dags
God Ny Jul & Gott Nytt År, nya möjligheter väntar oss runt hörnet!
Kanske återvaknar man på rätt sida 2010 begåvad med en röst som Anna Järvinens.
Ta det piano!
Tack för att någon dyker upp och gör musikvintern -09 lite mer intressant. Jag är dundersäker på att det här kommer bli ett storslaget svenskt skivsläpp i jul. Kan bara inte komma över hur otippat det är.
Jamen lyssna själv. Det här är ju sjukligt bra! Titeln, pianoplinket, rösten, melodin, stylingen i videon. You name it.
Och allt annat är förlåtet. För nu.
Kunde man ligga med en låt skulle jag ligga med den här på studs.
Tråkblogg
I förrgår klev jag försiktigt ut genom dörren för första gången den här veckan och medan jag sjukat mig hade det hunnit bli jul ute. Minus snö. Snabbt marscherat Sunket. Lampor och granar överallt. I mean Ö.V.E.R.A.L.L.T.!
På en bokhandel försökte Filip & Fredrik kränga på mig sin bok "Tårtgeneralen" med sitt sedvanliga babblande i munnen på varandra om allt och inget. Emellertid inget som bet på blekaste fejset i stan, som bara fick med sig en simpel anteckningsbok därifrån. Min promenad fortsatte genom stan i pensionärssakta mak. Konditionsbefriad och svettig ner till tårna slank jag slutligen in och hämtade ut min kentbox, som visade sig vara en mindre koloss. Löjligt dyr givetvis men alldeles alldeles underbart tidsfördriv i höstmörkret. Vinyl är alltid vackrast i öronen, sanna mina ord.
Igår stundade kvick Kårfolksreunion innan jobbhelgen fortskred.
Det blir liksom inte roligare än så just nu.
Åkommor
1. Beslutsångest
2. Bakdrunkenhet
3. Halsfluss
Man tackar.
Dålig på vardag
Annars är jag lite löjligt emo idag som Nicklas förmodligen skulle uttryckt det. Ska inte vidareutveckla på grund av svår kräkvarning, utan nöjer mig med faktumet att morgondagen bör bli muntrare. Det är bara den där onda aningen som lurar i magtrakten.
Du kan väl bara säga vad du vill?
Så kan det låta
Familjen-Johan har fått ta till orda gällande kents nya på PSL.
PSL: Hur är resten av skivan? Är det de bästa de gjort?
"När jag fick höra Berlininspelningarna hemma hos Martin Sköld så lät det jävligt krautigt och coolt. Oflörtiga mässande låtar som hade mycket improvisation i sig. När jag sen har varit i deras studio så har jag fått höra en massa andra nya också som låter skitbra. Jag har inte riktig koll på vilka som kom med på albumet men nu när de har skummat av grädden av kanske 30 grymma låtar så kan det inte bli annat än skitbra. Jag fick förresten höra en låt som jag gick igång på massor som förmodligen blir singel nummer 2. Den stack ut från de andra låtarna och lät Afrika på nåt konstigt sätt och inte så mycket Kent. Jocke sjunger en överstämma på sig själv i den som som är helt underbar. Sen finns det en långsam låt också som jag hoppas och antar är med på albumet som är fantastiskt fin. På den gör Jocke B kanske sin bästa sånginsats ever."
Det väckte givetvis min nyfikenhet igen.
Så idag har jag klickat hem biljetter som får tillföra lite värme till isiga mars.
Det kom ett brev
Idag fick jag ett. Med poststämpel Göteborg. Extra fint.
Dessutom medföljde, utöver brevet, en liten lapp att arkivera under avdelningen onödigt vetande. Nyfiken på vem som kan vara den klockrena källan till denna exakta vetenskap.
" Mitt namn = 9
Talet nio anses ibland vara det allra förnämsta av alla talen och äga en speciell, närmast helig innebörd. Nio är planeten mars nummer och Niorna är krigiska -aktiva och beslutsamma, men de har också lätt för att råka ut för olyckshändelser av olika slag och ibland kan de vara grälsjuka. Men i optimala fall står nummer nio för allt vad mod och kärlek till medmänniskor heter. Niornas turdag är tisdag. "
Annars höstrensar jag ur en massa skräp ur olika skåp, lådor och skrymslen. Igår brände pengarna hål i min ficka och så blev Moneybrother på Stads ett trevligt faktum. Jobbfronten är fortfarande skakig men det kanske bara är en tidsfråga. Helgen blir vit och det lär gynna på alla sätt har jag hört.
[Det finns hopp om en förändring men det tar den tid det tar
En nystart, jag tänker nya tankar
Men allt det där du föll för, finns fortfarande kvar
Allting har förändrats, men jag känner likadant]
Donde está los guitarras?
Givetvis är nyheten uppfläkt över hela blogg.se och ALLA verkar ha nåt att tycka om kents återkomst.
Så även jag.
Har nyss lyssnat på låten och känner mig i ärlighetens namn lite uttråkad. Elektroskrammel och Jockes röst i svajiga ekon av text som knappt går att urskilja. Långt ifrån det gitarrband jag började lyssna på. Självklart önskar jag inte livet ur kents utvecklingsprocess. Men en liten del av mig kan inte låta bli att tycka att det var hästlängder bättre förr. Detta bör emellertid knappast hindra mig från att dansa sönder ett och annat dansgolv till elektrokent i höst.
Antar att det här är din kopp te, Figge?
Att leka kurragömma med tiden
Någon gömmer mina dagar. Både måndag och tisdag är nu spårlöst förvunna och utan minsta ledtråd tvingas jag inse att jag inte har en suck att bemästra den här leken.
Men helgen, å andra sidan, finns nära min högersida. Hann en quickie till Västra för att håva in lite gyllene kantareller innan Tallroteln stod riggad för att ta emot två sena Annor och deras dryckjom, för dagen bestående av billig whiskey och en klassisk pava vitt. Efter det nya (well) konceptet Superlördag på O:et, där Madonnas nya platta skänktes bort rundade jag av klacken på grabbig efterskiva på Svea. Trevligt.
I söndags gavs tillfälle till både bakisfika och blåspromenad såväl som mysmiddag och skönt tröttflumsnack med de fina flickorna.
Har förstått att somliga blivit nyfikna på vad som står skrivet mellan raderna i mitt tidigare inlägg. Är ledsen över att göra er besvikna men ni får allt hålla er till tåls en stund till och se om jag droppar en bomb här eller någon annanstans.
Until then. 
