shebelowthetree

En kollega berättade nyligen om en incident som utspelade sig på hennes fars begravning för några år sedan. Hennes son var då fem år och hade i förväg blivit uppmanad att sitta stilla och vara tyst under begravningsakten. Allt gick som det skulle och sonen gjorde inga större  väsen i från sig. Cermonien skulle såsmåningom avslutas med en pampig version av "My way" sjungen av en man med rejält med pondus i rösten. När sluttonen klingat ut vänder sig sonen om till sin mamma och säger, högt och tydligt  "-Men mamma, varför får han skrika då?".

Ridå.