Failure to communicate
Idag har det kursats på Höga Kusten. En dag fylld av bra föreläsare, mat, frukt, fika, karra, mat, fika, frukt, karra (iallafall om man heter Elin & är på tjocken) :P Några fina citat fick vi med oss i säcken...Tror de löd nåt i den här stilen (rätta mig om jag har fel): "Det här med körkort är lika känsligt som testiklarna, höll jag på att säga" & det avslutande "Det bästa vi kan göra för en strokepatient är att utrota dem"...Jag låter dock källorna vara anonyma för deras eget bästa...
5:e November släpps säsong 3 av House & påpassligt nog hade jag två sparade avsnitt som jag betade av häromdagen. Perfekt tajming, jag har nån slags creepy känsla för sånt där. Fick dock inte tillbaka säsong 1 av ILK häromdagen, men han bjöd på en trevlig tillställning, här är ett litet axplock.
...och slutligen, vad lyssnar jag på den här veckan?
Svar: Magic Numbers, Kent, Jens Lekman, Mazzy Star & Mando Diao
På lördag åks det till Ume igen för att ansluta mig till de dansande kidsen på Shape up tillsammans med Figge, Hanna & Macko! Kul är ett förnamn.
Keep up the good work!
Här är några av dem:
1. Linda x 2, Dr Lindmark, Magda & jag
2. A-L, Anki, Maggan
3. Johanna & Elin the menace
4. Maria
5. Janne & jag
6. Roger i bakgrunden, Dr Ville S i förgrunden
7. Meta, Lenitha och den stora skeptiska hästen
8. Bettan, Kajsa, Maggan
9. Ricardo
Nästa vecka har vår numera utstämplade överläkare fest i dagarna två och förväntningarna äro höga.
Dessutom ska jag till Hotell Höga Kusten på läkemedelskommitténs utbildningsdag i ämnet stroke på torsdag.
Känns som på tiden med lite refresh!
Ikväll: Hemmakväll med vin & Jude Law.
Walkman, I miss u, wherever u are
Jaha. Sad news är att min mobiltelefon bestämt sig för att lämna mig, oss & vår korta men nära vänskap. Under en sedvanlig Oscarkväll såg den sin chans att smita för gott. Kanske var den less på att väcka mig på morgnarna och ställa upp på det eviga snoozandet. Eller kanske var det ringsingnalen som made it go bananas? Möjligen kunde den tycka att jag pratade för mycket med en viss person i min familj. Men troligen var det nog så, att den tröttnade på den smått ogenomtänkta sms-hysterin som kunde råda, oftast i samband med alkoholintag. Men allt detta är förstås bara spekulationer. Walkman har inte kunnats nå för en kommentar.
Om vi svänger tillbaka till lördagen så började den kyrkligt och fint i Skönsmons kyrka där Amanda blev Amanda "på riktigt" -no turning back! Matglada chilenare blandades med småblyga svennar för ett lagomt krystat umgänge i en par timmar. Trevligt!
Vidare hem för vad jag trodde skulle bli en lugn & sansad "gräsänkeafton" framför valfri film. Planerna ändrades dock efter en stunds dividerande med Linda & Johan med folk som var sugna på fest. Sagt & gjort. Vin, smokes, Baileys, Whiskey och en skvätt reggae i strupen gjorde att Oscar kändes motiverat framåt midnatt. Motivationen hölls uppe med ytterligare drinkar och trevligt snack tills sängen var den enda rätta kamraten. Hann dock med en snabb flört med korvmojjen först, vilket också senapsfläckarna svallrade om dagen efter. Jaja. Det var kul.
Söndag med torr strupe och islandhästridning! Jag veeet, heelt bisarrt! Men j ä v u l s k t grymt! Kunde skylla min ovanliga tysthet ( =bakfylla) på fokusering & hästrespekt! Fiint.
Idag har loserlandslaget visat upp sig igen. Tönten Ljungberg fegade ur minuter innan match och bevisade återigen att han bara är en showoff utanför planen. En liten diva som inte vill bli smutsig i pressen när det hettar till. Eller så är han helt vanligt skadad. Men det är ju givetvis inte lika kul. Jag ville se Allbäckknäck och så får han spela generösa 8 minuter för att kunna bli en "räddare" igen. Men hur kul är det med repriser? Känns så sömnigt ......och ja, jag är eder allvetande fotbollsexpert, klagomål på mitt tyckande kan skickas till månen.
Nu: How about some pics, folks?
1. Lördagens huvudperson Amanda Elisabeth
2. Valda delar av festsällskapet
3. Johan hittade Marley i min skivsamling -lyckan var gjord
4. I förgrunden: Sista bilden på Walkman innan försvinnandet
I bakgrunden: En intet ont anande ägarinna
5. Linda och jag filuriga
6. Riddare runt bordet
kent var det här!
Den här dagen började rätt trist i form av ett diskberg som skulle bestigas. Slängde in M.I.A i stereon i ett försök att lätta upp något i misären. Funkade dåligt. Disk & dansgolv var en dålig kombination. Så jag provade med Jens Lekman. Funkade bättre. Hans stämma tränger bättre in i fett än Yes. Men ändå. Diska kommer aldrig vara kul. Nånsin. Någongång. Men så. Ett paket dunsade in genom brevinkastet! Huvudbry. Igår fick jag en bok jag beställt med samlade texter om det medvetet trumpna bandet kent :). Okej så. Men i samma beställning hade jag slängt in en förhandsbokning av nya albumet "Tillbaka till samtiden" i en limited edt-version av bara farten i tro att den skulle dyka upp vid sagda skivsläpp den 17:e. Så idag låg den bara där. Med en skinande fin fotobok som luktade nytryckt och som innehöll höstens mest efterlängtade stycke musik. Det som slår mig nu är att jag fortfarande påverkas på samma löjliga sätt varje gång jag hör nåt nytt av Berg & hans, nu en man kortare, kompani. Det är som att min värld för en stund komprimeras och att det enda som räknas är jag, högtalarna och euforin runtomkring. Ur led är tiden. Det blir en fin helg.
1.Fyllemoment
2.kalasbollar
3 L&A goes kent
4. blomma, jag, syster, folkbärs
Walk the line
Hursom.
Figgen mötte mig på busstationen & vi tog en snabb språngis på stan för inhandlande av sushi, vin, skumpa och hårbalsam i den prioriteringsordningen. Efter shitchat och fyllda magar/hjärnor stack vi till Figges vän Olov på Singstarmaraton. Ofantligt trevligt. Ring of fire och Life on Mars tillhörde kvällens favoritlåtar att förstöra & förgöra men jag & Figgs lyckades kicka en alldeles en version av Enjoy the silence också. En duell som jag solklart vann. Helnöjd. (He's gonna track me down and kill me now). När gryningen kom lunkade jag hemåt & hatade solen som nödvändigtvis skulle förstöra min dag. Men som jag sagt förut, solbrillor är Guds gåva till di bakfulla.
En komasovning senare var jag dock som ny och redo att ta mig an Umeås uteliv. Blev presenterad för Figges trevliga juristpolare och otaliga glas vin senare befann vi oss i värmeslaget på Rex och dansade oss lyckliga i en par timmar innan Annas ökända fyllehunger slog till så "hej Frasses" och sen var allt svart....
Vaknade i Sundsvall och det var måndag. Var allt bara en dröm?
Nä, kameran råkar ju se allt..........Tack sötnos för din underbara snällhet och din klokhet (och lite draama! )
