De Vetgiriga
Bam! Tillbaka i Sunket som i detta nu bjussar på kvavhet i stor skala.
Ume var fab som vanligt, men mer somrigt och lite mindre crowded. Inte för att det gjorde särskilt mycket för rolighetsgraden. Det svängde rätt bra! Lite vitt, lite rosé & en smula folkbärs har intagits. Även slurpat i oss en & annan Jack- respektive Rom & Cola. Lyssnat på Sigur Rós senaste alster som föll mig rysligt i smaken. Annars umgåtts en del med Depeche, allt annat vore konstigt. Kollat in turnédvd från Milano och det där micksmekandet är verkligen hett & sjukt barnförbjudet!! MMS-maraton med Liza & Hanna var också helgens bunus. De befann sig i Wien med engelsmän & danskar & verkar ha det gött men en del inslag av hemlängtan. Way out West närmar sig med jättekliv.
Idag har jag & H myst omkring på stan och druckit stans bästa cappuchino. Stötte även på dessa bruttor på ja, vad otippat, Din Sko där Hanna visst gjort ett litet fynd.
Slängde även ihop min paradrätt, favvofisksoppa & nu fixar min man med efterätten som blir chokladmousse. Till det lagom mängd rosévin. Yummie!
Ume var fab som vanligt, men mer somrigt och lite mindre crowded. Inte för att det gjorde särskilt mycket för rolighetsgraden. Det svängde rätt bra! Lite vitt, lite rosé & en smula folkbärs har intagits. Även slurpat i oss en & annan Jack- respektive Rom & Cola. Lyssnat på Sigur Rós senaste alster som föll mig rysligt i smaken. Annars umgåtts en del med Depeche, allt annat vore konstigt. Kollat in turnédvd från Milano och det där micksmekandet är verkligen hett & sjukt barnförbjudet!! MMS-maraton med Liza & Hanna var också helgens bunus. De befann sig i Wien med engelsmän & danskar & verkar ha det gött men en del inslag av hemlängtan. Way out West närmar sig med jättekliv.
Idag har jag & H myst omkring på stan och druckit stans bästa cappuchino. Stötte även på dessa bruttor på ja, vad otippat, Din Sko där Hanna visst gjort ett litet fynd.
Slängde även ihop min paradrätt, favvofisksoppa & nu fixar min man med efterätten som blir chokladmousse. Till det lagom mängd rosévin. Yummie!
Timo räddade musikfesten
Johopp. Här rusar tiden fram likt en skenande travare. Gatufesten kom & gick och återigen slöt folk upp från höger och vänster för att umgås, äta, dricka och bli fulla i månskenet på la terassa de Varvsgränd. Trevligt men aningen slitsamt då det blev kalas ända från onsdag till lördag. Polobubben & Lissa flyttade dessutom in här när kidsen förpassats till mormor. Det gjorde att jag & min man fick campa på en uppblåsbar madrass i vardagsrummet i tre nätter. Det kändes, men mindre mycket beroende på alkoholgrad. Men vem vill placera en gravid kvinna på en luftmadrass. Inte jag.
I musikväg såg det så fint ut innan men brist på engagemang från mina medmänniskor gjorde att en del band fick dissas i förmån för annat. Sympatisåg Ugglas turnépremiär och jag blev faktiskt medryckt i hans totala orgie av hitlåtar. Han är på något skumt sätt en charmant man (pojke). Kilade förbi The Arks spelning en snabbis, mest för det stora måstets skull. Trots allt enda spelningen i Sverige i år och visst var det Olas show även denna gång och kritikerna var lyriska i brallorna men jag tyckte det var lite för mycket "halleluja" och DiLeva-light för mig. Jesus Christ Superstar has gone to his head. Så de som räddade musikfesten var en, som vanligt, galet sprittig Håkan med den bästa versionen på "Det är så jag säger det" jag hört. Tyvärr spelade han alldeles för tidigt men gjorde sitt jobb med den äran andå. ST-bruttan som recenserade honom gjorde dock sitt livs misstag när hon kallade Hurricane Gilbert för Harry King. Jag garvade i två dagar.
Timo knöt ihop och avslutade festen och var helt hänförande grym! Den mest knäckande livespelningen jag sett i år, utan minsta lilla tveksamhet. Allt var perfekt men "Fear no darkness, promised child" är närmast en religiös upplevelse. ST "glömde" tydligen bort att recensera den spelningen men den fick 10/10 av Timo själv (läs hans blogg, den är kul) och jag kan bara buga & bocka och hålla med.
Nu har jag spenderat tre dagar i lugnet nere i H's mormors stuga. Myggigt men mysigt och välbehövligt tyst. Nu är jag dock laddad för att möta resten av mänskligheten igen och åker därför på en visit till Ume & hälsar på finaste Figgs.
So long, sailors!
I musikväg såg det så fint ut innan men brist på engagemang från mina medmänniskor gjorde att en del band fick dissas i förmån för annat. Sympatisåg Ugglas turnépremiär och jag blev faktiskt medryckt i hans totala orgie av hitlåtar. Han är på något skumt sätt en charmant man (pojke). Kilade förbi The Arks spelning en snabbis, mest för det stora måstets skull. Trots allt enda spelningen i Sverige i år och visst var det Olas show även denna gång och kritikerna var lyriska i brallorna men jag tyckte det var lite för mycket "halleluja" och DiLeva-light för mig. Jesus Christ Superstar has gone to his head. Så de som räddade musikfesten var en, som vanligt, galet sprittig Håkan med den bästa versionen på "Det är så jag säger det" jag hört. Tyvärr spelade han alldeles för tidigt men gjorde sitt jobb med den äran andå. ST-bruttan som recenserade honom gjorde dock sitt livs misstag när hon kallade Hurricane Gilbert för Harry King. Jag garvade i två dagar.
Timo knöt ihop och avslutade festen och var helt hänförande grym! Den mest knäckande livespelningen jag sett i år, utan minsta lilla tveksamhet. Allt var perfekt men "Fear no darkness, promised child" är närmast en religiös upplevelse. ST "glömde" tydligen bort att recensera den spelningen men den fick 10/10 av Timo själv (läs hans blogg, den är kul) och jag kan bara buga & bocka och hålla med.
Nu har jag spenderat tre dagar i lugnet nere i H's mormors stuga. Myggigt men mysigt och välbehövligt tyst. Nu är jag dock laddad för att möta resten av mänskligheten igen och åker därför på en visit till Ume & hälsar på finaste Figgs.
So long, sailors!
