Att leka kurragömma med tiden

Någon gömmer mina dagar. Både måndag och tisdag är nu spårlöst förvunna och utan minsta ledtråd tvingas jag inse att jag inte har en suck att bemästra den här leken.

Men helgen, å andra sidan, finns nära min högersida. Hann en quickie till Västra för att håva in lite gyllene kantareller innan Tallroteln stod riggad för att ta emot två sena Annor och deras dryckjom, för dagen bestående av billig whiskey och en klassisk pava vitt. Efter det nya (well) konceptet Superlördag på O:et, där Madonnas nya platta skänktes bort rundade jag av klacken på grabbig efterskiva på Svea. Trevligt.
I söndags gavs tillfälle till både bakisfika och blåspromenad såväl som mysmiddag och skönt tröttflumsnack med de fina flickorna.

Har förstått att somliga blivit nyfikna på vad som står skrivet mellan raderna i mitt tidigare inlägg. Är ledsen över att göra er besvikna men ni får allt hålla er till tåls en stund till och se om jag droppar en bomb här eller någon annanstans.

Until then.

   


Plötsligt händer det

och då kan en hejdundrande förändring avgöra allt. Plötsligt känns ovissheten lite spännande och den stundande vintern har fått potential att bli den bästa på länge.

Ikväll ska jag emellertid lämna grubblerierna hemma och istället sjunka ner en stund i biomörkret innan Sookie Stackhouse gör sin entré.

Edholm blev Aspholm

...och jag fick uppleva den tröttaste jobbdagen på väldigt länge i söndags. Mixandet och meckandet under fredagkvällen blev senare än tänkt och efterföljande krogskrål utanför fönstret gjorde att jag bara sov mig igenom tre oroliga timmar. Kravlade mig upp och iväg till en alldeles för seg dag på sjukan innan klockan nådde 14 då jag fick slänga mig i dusch och vidare in i klänning, upp på klackar och ut till landet lagom till klockringning. Allt var bedårande och mina fötter ville aldrig sluta dansa trots att pjucken plågade dem hårt.
Fick igen dagen efter då de plötsligt gått i strejk tillsammans med mina ögon. Sömnkvot tre timmar. Mirakulöst klarade jag dagen på jobbet utan att duna in. Hem och seriöst försök att hålla mig vaken med planen att istället lägga mig tidigt. MTV VMA på högsta volym var tji. Somnade så hårt att jag aldrig trodde jag skulle vakna. 

Och nu sitter jag här igen.
Dygnet är vänt och lärdomen förblir otagen.

 


Tusentals dagar

Den här Verkstaden har minsann lyckats banka ihop en låda smålyckad pop. Det som iniatialt var ett arbetslöshetsprojekt utmynnade i ljuvt musiksnickeri som för mina tankar till såväl Ted Gärdestad och Olle Ljungström som Dungen och Autisterna.
Lyssna och kanske tyck om litegrann.

Idag, lunch på tanten & fröken med H & H.
Imorrn, pappabrunch & jobbkväll.
Lördag, jobb & E & K's bröllop.   


Nu?


No doubt

Helgen resulterade i dubbla utgångar vilket måndagen givetvis fick betala dyrt för. Vaknade rufsig med robocopnacke och små ljusskygga ögon. Bakisstatuset från igår knappt förbättrat. Huvudvärken ihållande och överjävlig trots två Alvedon i kistan. Phu. Blev påmind om att det var idag min student skulle börja. Gud, vilken förebild jag är.

Var det värt det?

Fredag med jobb till 22. Spontan-sms från R med förfrågan om öldrickeri. Givetvis satt jag en halvtimma senare på BA med ett glas rödtjut framför snoken. Snabb sväng förbi Stads och Friday I'm in love innan jag dunade in i stor tom säng.

Lördag. Bokad för systerbus på O:et. Grogg var tydligen hennes melodi och jag lät mig svepas med i snabb takt vilket nästan höll på att stjälpa aftonen på ända eftersom vi aldrig kom iväg hemifrån. Men en Jack & cola och lite dansande hanns ändå med innan fyllekäk och Hollandsnack avrundade.

Söndag. HUGE bakisness i varsitt hörn av soffan med halv pizza och all världens skitprogram på TV. Kvalitet!

Klart som f-n det var värt det.




En sommar på speed?

Har en kollega vars lille son bär på mystiska funderingar för sin ringa ålder. Idag hade han med allvarlighet i rösten förklarat, att trots att han drack så mycket läsk blev han inte speedad som förr. Speeden var liksom försvunnen. Förr var innan han häromdagen var tvungen att operera bort sin blindtarm.
I nästa mening kunde han därmed inte annat, än med en djup suck konstatera, att speeden, ja, den måste förstås ha suttit i blindtarmen.


Bilbiten

På väg hem från skogen hördes den fantastiska, men för mig lite bortglömda "Tonight, Tonight" av gamla Smashing P. Medan jag flöt fram på vägen dök klumpen i halsen upp från ingenstans, som en smak av the infinite sadness.

The indescribable moments of your life tonight
The impossible is possible tonight
Believe in me as I believe in you, tonight"




RSS 2.0