shebelowthetree

Jag är så fasansfullt förstörd i huvudet nu. Behovet av en lång ledighet gör sig alltmer påmind då jag tycks ha frusit i tomgångsläge. Borde ha bokat av en tandläkartid ages ago men imorse satt jag där med vetskapen att en ren lögn var det enda som skulle rädda min lathet och i nästa skede även min ekonomi. Hatar sånt. Sen kom jag på att jag för mågon månad sen lovat min chef ett upplägg för HLR-utbildningarna som ska starta i vår. De som går i kloss med införandet av vårt nya journalsystem. Därför var det visst viktigt. Got to get to it. En annan sak som verkligen är lika absurd som den låter, var att jag skulle räkna alla blodtrycksmanschetter i syftet att beställa hem fler innan de vi har faller i bitar eller följer med kleptoman-Jan hem. Städningen av medicinrummet var visst också min och A-B's lott i december. 

Nåväl, kan nog för stunden bara säga -In your dreams!

Jag är redan mentalt bortrest. 
Återkommer i en bättre version 2009. 

 

Nattkröken äro kommen, så även snöröjarhelvetet utanför fönstret. Tur för honom att jag råkar vara på bra humör samt aningens för trött annars hade han nog blivit varse om motsatsen på ett eller annat sätt. Snöröjning, lövskottning och sandstädning är tre stora minus med att husera i innerstaden.

Ska slå på stora ignoransen och slagga några timmar nu. Imorgon väntar efterlängtat kvalitetssamkväm i Indal hos Elin, Krister & Iris. Fanken, börjar det inte kännas ok med jul iallafall.

I med lurarna där fantastiska Fleet Foxes får äran att avsluta min dag.

Nu har jag varit portad från mitt hem och hängt runt hos diverse släkt i 2 dagar. Känns just nu bara jävligt skönt att kunna landa hemma och slippa köra uteliggarstilen med små tillhörigheter i påse. (och nej det har inte haft med parkeringsbortfallet att göra)

En sak bara
Dear God, låt mig aldrig transformeras eller återfödas till någon monoton arbetare på McDonalds. Börjar jag hacka på repeat i mitt jobb kräver jag någon form av tydlig åthutning.

Annars kan jag gärna återfödas som Nina Persson eller Scarlett J.

Det var bara det.

Upptäckte just att min vän Figge och Timo har samma goda smak.

 

Själv skulle jag kunna tänka mig den här flotta saken:

Idag tog jag den guldiga och stack till the dark side of christmas. Målet var givetvis inköp av julklappar men säcken ekar fortfarande tom. Behållningen blev istället Timo på högre volym än vad bilstereon mäktade med. Vissa låtar är som gjorda för motorväg.

[Now I don't like using words like forever
But I will love you til the end of today
And in the morning when I remember everything that you are
I know I'll fall for you over again]

 
I dare you!

....och apropå föregående video bör det nämnas hur genialiskt det är av Annika att ta med Upp till kamp-Sverrir (Gudnason) i den. Han är tveklöst veckans babe! Kanske årets babe, men sist jag hörde, tårdrypande nog, nästan gängad och tvåfaldigt förökad med Ugglas dotter. Inte läge för teenagecrush alltså.

Annadagen verkar vara en namnsdag som gemene man lyckats lägga på minnet (det är visst nåt med lut och fisk). Därför är knappast nån under denna dag sen att uppmärksamma det faktum att jag heter just så. Jag har dock aldrig begripit varför jag förtjänar en massa gratulationer den nionde dagen i december för att min morsa panikdöpte mig till samma sak som sin egen morsa för att hennes  tjurskallighet under hela graviditeten hade bestämt att jag skulle vara en Jimmy.

"-Grattis Anna kul att just du blev en Anna, alldeles särdeles unikt namn också! Måste kännas kanon för dig att ha ett så lättstavat namn! Sen blir det ju för enkelhetens skull samma baklänges också. Gör det såklart ännu fränare, så verkligen, grattis på namnsdagen! Hur känns det?

Namnsdagar är ett konstigt och synnerligen onödigt tilltag.

Men jag förringar inte äran att vara döpt efter en av de bästa människorna jag vet.

Jack & Cola förgör den.

Lördagen gav Medicinklinikfest med det fantasifulla temat "glitter". Farhågorna var många och blev delvis besannade men att jag skulle stå öga mot öga med tre nakna läkarstjärtar skulle knappast ens Saida kunnat siat om. Hursom satte jag rödtjutet i halsen och kommer aldrig mer kunna anmärka på vare sig byxval eller kalsongval i framtiden.

Synd att säga att glittertemat var en succé men att det bet sig fast råder det ingen som helst tvekan om då jag numera, i egenskap av förfestvärdinna, har stora, äckliga glitterfläckar på korkmattan i hallen, på toaletten, på köksbordet, i soffan och på tandborsten (!). Lär väl ta cirkus ett halvår att sanera. Har jag sagt att glitter i år är nominerat till djävulens påfund i kategorin i-landsproblem?

På begäran avfyrar jag ett klassiskt bildcollage modell amatör.