Ett undantag för vem som helst
Ok. Now it's time for some serious bloggtalk.
I helgen stundar årets "kårhusbröllop" och denna gång är det Helena & Tobbe som kastar sig handlöst in i äktenskapet. Akten kommer att gå av stapeln ute på ön Getfoten i Sthlms skärgård med efterföljande fest på Aquaria på Djurgården. Dags för tårar & sång än en gång. Ett & annat glas vin innanför västen kommer att behövas för att göra Rias hemsnickrade låt vacker. För nu är den hemsk - ja, riktigt gräslig faktiskt. Pust. Där fick man för att man ingick i det slutna slattdrickande sällskapet mer känt som Festvåningen (eller Fesl för di interna). Vi får se vad efterföljderna blir.
Återigen har Sundsvall visat att det är en stad att räkna med (och då tänker jag inte på fotbollslaget). Höstens viktigaste singelsläpp skulle skett i måndags och gjorde säkert så i de flesta små bondhålor och storstäder runt om i landet men i Sundsvall city (Birsta borträknat) finns numera ett så begränsat utbud av skivdistrubutörer att ockeråhléns fått Monopol. Så. Vad. Händer. Ingen "Ingenting" syns till i de skrala skivhyllorna. För. De. Hade. Inte. Fått. Den. Vilket antiklimax. Tur att tekniken gått framåt och att jag redan hört låten, annars hade nog min frustration nått oanad höjd. Nu småsörjer jag enbart b-sidan, men jag är ju trots allt inte 17 längre. Tack och lov.
I afton slängde jag in en gammal parentes i skivspelaren och återupptäckte Paus. En fin liten samling låtar såhär på höstkvisten. "Jag vet att framtiden är vår, men jag saknar dig ändå. Tror att du helst vill vara här, men där går versionerna isär. Så långt till marken men fallet är vårt." Tror den får snurra tills den byts ut mot electropop tillsammans med Figge i Umeå nästa helg.
Thank u for smoking. 
