Mitt namn är Geraldine

Jag måste trycka på pausknappen. Nu har jag lyssnat på Geraldine tvåtusen gånger i rad och håller på att tappa det.
Men det går inte att komma ifrån att det är en makalös poplåt och att den får bröstet att värka sönder och huvudet att sprängas på grund av  den förbannade insikten att jag aldrig kommer kunna skriva sån musik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0