Rise and shine, my sister

Håhåjaja. Det här med att gifta sig är minsann ingen lek, kids! Mycket ska klaffa i planeringen inte minst för brudparet men, utan tvekan, även för tärna/bestman har jag nu fått erfara efter att ha studerat tärnrollen på nära håll. Otroligt hedrad över uppdraget förstås. Men också ofattbart sliten i kropp och själ. En möhippa skrapades samman så sent som i onsdags. En intet ont anande Maia låg och sussade sött med sin 2 1/2-årige son Max när en brutta iklädd skinnpaj och hjälm ringde på dörren och sa att hon skulle dra på sig skinnoufit hon med och hoppa på bönpallen. På en apsnygg (vill ha!) Harley Davidson susade de sedan iväg mot den stora stora staden och lämnade trygga Alnö bakom sig i eftermiddagssolen. Vad skulle nu ske? Tjejen på hojen visade sig ha många strängar på sin lyra och bjussade Maisan på en helkroppsmassage innan hojen tog henne vidare till den, i Sundsvall, ökanda ja/nej/kanske-parken där vi, en salig röra av hennes vänner mötte upp med skumpa och ståhej. Därefter väntade dagens utmaning: En timmas sånglektion med sångpedagogen Lina Blomqvist (STORT TACK!). Vilken låt? Den enklaste man kan tänka sig -The Power of Love med Jennifer Rush/Celiné Dion. Maia kirrade dock biffen med bravur trots inspelning både i ljud och film (det hon inte visste då, var att hon senare skulle få framföra låten live på bröllopsferren). Raskt vidare mot Oscar och intag av den i särklass godaste middagen jag ätit i år (Oxfilé på spett, sötpotatisgratäng & grillad halloumi). Käket sköljdes ner med rosé, Cava och Strawberry Daquiris i högt tempo. Slutligen strålade vi samman med svensexan på Olles och tvingade M & R att sjunga Partykaraoke med Skilda Världar-Bengt. Kan det bli mer classy! :) Tänkte väl det.
Storyn om själva bröllopet kommer senare.


       


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0