Schyfferts stående ovation..

..förtjänade han. Han gav oss vinterfrusna en synnerligen angenäm afton i Tonhallen igår kväll. En tänkvärd, opretantiös show, med snitsiga vändningar och givetvis sprängfylld av hans signum -sweet ironi. En äckligt nostalgisk klump i magen föddes och växte i takt med det avslutande bildspelet på Herr Schyfferts eget 90-tal som ackompanjerades av musiken som utgjorde hela min värld under kanske det vikigaste årtiondet jag hittills levat i. Iallafall kändes det så igår.
Thanks for the reminder, Henrik version 2000-tal! Du är fortfarande veckans babe!

Idag vaknade jag till ledigheten. Sov förstås längre än jag borde men det är svårt att motivera ett tidigt uppstig när man vet att det är enda dagen den här veckan som jag verkligen kan och får sova. Efter det sega uppmasandet gick jag & H till papps och kollade på nya skidprylar. Fick ju smak på skidor igen ifjol och känner mig för tillfället helt färdig med snowboardandet. Hittade ett snyggt par som det nog får bli om priset landar rätt eller om tomten råkar vara schysst.
Efter en balja kaffe på Wayne's vaknade huvudet till och nu sitter jag här med rastlös kropp och funderar på någon bot för detta.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0