shebelowthetree

Jag saknar mina gamla fina tv-serier som fick mig att kippa efter andan långt efter att programmet slutat. De produceras tyvärr inte längre. Visst finns det guldkorn som kommer lite smånära såsom Californication, Entourage & House. Men de innehåller en helt annan jargong. Till mina höjdarserier of all times räknas givetvis Sex and the city men den upptäckte jag ändå förhållandevis sent. Även Greys Anatomy hade potential men den tappade jag bort på grund av frekventa jobbonsdagkvällar. Serierna jag syftar på är de jag följt med mest frenesi och engagemang. De något oförutsägbara Felicity och The secret life of us (eller Vårt hemliga liv som den hette på svenska). Jag & min vän M kunde diskutera Felicity i timmar och självklart var målet att präkto-Felicity skulle få sin Ben in the end. Jag erkänner att Scott Speedman fortfarande får mig galet knäsvag. När det gäller Vårt hemliga liv blev seriens Evan i det närmsta en tv-mentor för mig. Hans klipska reflektioner över livet och kärleken slukade jag hela. Jag tyckte han var den ballaste och smartaste som gick i ett par pjuck. Inte särskilt good lookin men helheten som hans galna konstnärsskap och charm medförde blev på något sätt perfektion.

Raskt över till en annan man jag saknar besvärligt mycket. Inte blir det bättre av att han spelas i nästan varje butikshörn som finns i den här stan heller. Det verkar vara ett kollektivt utrop: Turnera mera, pengabrorsan!


"Evan Wylde" spelad av Samuel Johnson i The secret life of us

 
Scott Speedman spelade "Ben Covington" i Felicity


Mr Money