shebelowthetree

Nästan 29 år tog det. Sen lyckades jag få en våryr geting grinig vilket givetvis resulterade i ett stick. Ett stick av den dåligare sorten. Ett som gjorde svinaktigt ont. Men vad som gjorde än mer ont, fast mer i magen än i armbågen, var att se "Into the Wild" ikväll. Jag som ivrigt försökte fäkta bort söndagsångesten aka Van Veeteren/Beck/Wallander fick istället i mig en dubbel ångestdos vilket närapå innebar intox. Oerhört vacker film förstås men hujedamej vilken eländig klump i halsen den lämnade efter sig. En klump som växte sig större i takt med Eddie Vedders magiska musik. Självklar sömnlöshet it is. 

Imorse slängde jag solglajjorna på näsan för att spatsera ner på stan och inhandla en lyxbrunch i det fina vädret. Tyckte jag kunde unna mig det då syltryggen har återigen kommit på besök och påminner mig om min rätta ålder slash form. Tog vägen genom stentrappen som en gång i tiden ledde ner till favvohaket Marley's och nu när våren är i faggorna kändes det mer nostalgiskt än nånsin att trippa nerför dessa trappsteg. Något som dock spolieras en aning när man närmar sig slutet och möts av en fet Cubusskylt. Fan vad fel. Hur kunde det gå så snett med det finaste haket ever. En öl på den uteserveringen hade varit som en Zopiklon för själen.

Så var det åter fredag, folks! Ta det lugnt i buskar och vrår! Glöm inte att värmen kan få vem som helst att få fnatt!

Sådärja. Fredagsstänkare nr 3 intagen tillsammans med lite good ol' stenkakejazz så I guess life is pretty good. Mönstrar av jobbskutan för några timmars fritid innan det är dags att ge sig ut på de sju haven igen. Ser ut att blåsa en stillsam bris i helgen.

Första stopp: En påhälsning hos morfar som lever rövare nere på infektionskliniken. Andra stopp. Vin, käk & Marlon Brando-film på Varvsgränd.

Begynnelsen av årets påskfirande omringades av en skum dimma som sedermera spräcktes av solskenet lagom till det första Jägermeistersvepet på långfredagens morgon. Tyvärr hade snön också fått smaka på sol och plusgrader under några dagar vilket innebar att skoterrutten inte gick att genomföra helt enligt plan. Men visst fick jag min dos. Firren nappade knapert så någon spänning i den tävlingen finns inte skriva hem om. Mer spännande var det i tävlingen om vem som drack flest Jäger. Tror A tog mig på upploppet. Solen tog också riktigt bra. Facit: bränd snok och panna. But zero complaints.

Har utöver svårt äggsvullande även hunnit med massor av tankebefrämjande promenader och en och annan fikastund. Bland annat en med finaste hemvändar-Figgs. Liza hörde av sig den sällsynta, men ack så mycket mer innerliga snigelpostvägen. Uppskattat & givetvis multisentimentalt. Tårarna hälsade på, smekte min kind och drog sig tillbaka.
Sen tänkte jag på happy times och kände mig full av ny energi. Det är ju trots allt vår och möjligheterna spirar ikapp med den. Jag måste bara göra dem mer konkreta och inte låta drivet rinna ut i sanden. Förvandlas till en Duracellkanin.
Eller nåt.

I påsk ska jag härja runt i västras skog och mark tillsammans med min egenkomponerade Mullegrupp.
"Kolikok, kolikok" kommer skalla över snöbeklädda hyggen och mörka skogar. I innerfickan kommer herr Jägermeister få sin hedersplats medan skotern tar oss längre och längre bort från civilisationen.

Vi ses i slutet på allmän väg.

...och till eder andra en fröjdefull påsk.

         
   
    

Idag bestämde jag mig för att snöra på mig conversen och låta dem nöta barmark på Sunkans gator igen. Ljuvlighet i sig.
Visserligen inget akompanjerande solsken men skön värme från insidan av vetskapen att min syster är på väg hem.
Tänk att en röst i en lur kan betyda så mycket.

Har förstås inte sluppit undan jobb idag. Men dagar när man jobbar med P jobbar man med punktade delar av hjärnan, resten går in i dvala. Jag hör honom hela tiden mumla, sjunga och knastra med tangenterna i pekfingervalstakt och jag får bara hälften gjort.
Dessutom lyckades vi fylla ut tomrummet med både bra och riktigt usla skämt, nyinförd "fredagshutt" (för dagen ospetsad näringsdryck) och sedvanligt förhelgskaos.
Att jag sedan fick äran att färdas hemåt i P's  gamla högljudda Saab får ju ses som ren och skär bonus.

---

Det här är ingen muntergöksvecka direkt.
Sjukhuset ska, som vi vet, spara 235 millar och nu börjar det tisslas och tasslas i korridorerna var och hur nedskärningarna kommer knocka hårdast. Vilka lämmlar får stanna och vilka får gå. Ändå kommer inget bli klart förrän tidigast, och lämpligen, till midsommar med efterföljande varsel i höst. Känns sådär.
Känner mig tvungen att skapa förutsättningar för sysselsättnings- och inkomstgaranti och steg 1 blir således att skaffa en norsk legitimation. Steg 2 blir rimligen att söka plugg.
Känns sådär. Även om all förändring inte nödvändigtvis behöver vara dålig (har ni hört den förut?).

Eller så kan man välja att formulera sig som någon av våra kära läkare där den ena lever efter devisen "Det var bättre förr" medan den andra hävdar "Ju förr dessto bättre".