Long nights allow me to feel

Nästan 29 år tog det. Sen lyckades jag få en våryr geting grinig vilket givetvis resulterade i ett stick. Ett stick av den dåligare sorten. Ett som gjorde svinaktigt ont. Men vad som gjorde än mer ont, fast mer i magen än i armbågen, var att se "Into the Wild" ikväll. Jag som ivrigt försökte fäkta bort söndagsångesten aka Van Veeteren/Beck/Wallander fick istället i mig en dubbel ångestdos vilket närapå innebar intox. Oerhört vacker film förstås men hujedamej vilken eländig klump i halsen den lämnade efter sig. En klump som växte sig större i takt med Eddie Vedders magiska musik. Självklar sömnlöshet it is. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0