shebelowthetree

Ett påfallande dött Sunkan. Har ägnat kvällen åt Joel Almes stämma. Krävde en skvätt rödvin. Mycket sorgset, vackert och väldigt Dylanskt. Lite egendomligt att han inte blev mer exploaterad efter den skivan. Kanske medvetet visserligen. De kan ju vara lite svåra di där värstkustkisarna. Men det finns faktiskt inte en dålig låt på Master Of Ceremonies så den får rulla ett tag medan jag väntar på Hägga & the thieves from the norths albumsläpp. Lokalpatriot som jag är.

Dagens glädjeämne var annars ett brev som innehöll en inbjudan till 30-årsfest. Ska bli riktigt kul att se somliga igen. Oh yes. Jag äter vadsomhelst.

Nu ska jag utvidga min sömnkvot. Ligger back för några år framåt skulle jag tro.