shebelowthetree

Handboll är kul att glo förstrött på och kvalar därmed in som perfekt söndagsnöje. Extra festligt är det att lyssna till kultliraren Staffan Olsson när han manar på sina "gubbar" på sitt brutalstockholmska sätt. Stilstuderade också Jonas Larholm som tydligen prickat formtoppen och slutat bry sig om vilken position på planen som egentligen är hans. Han är överallt och planens självklara gigant. Men, det går inte att undgå. Den mannen besitter en mycket skum hållning. Dessvärre kan jag inte bjuda på ett bra bildbevis på detta så ni får helt sonika ta mig på orden eller see for yourselves i matchen imorgon i mån av plötsligt sjudande intresse. (och ja, jag tror att man för stunden kan lämna Gaza & finanskriser bakom sig och ägna sig åt lättsammare och mindre väsentliga saker, det borde vara okej)

P3 Guld är ett annat exempel på bra TV-nöje. Om det inte vore för Anders Johansson då. Jag grejar inte hans personlighet. Spelar han en roll eller är han sådär märklig? Det är det enda jag sitter & tänker på när hans fejs syns i rutan. För han har verkligen inget som tilltalar mig. Varken humor, smartness eller professionalitet. Men annat vasst fanns att bevittna under galan. Roligast var det att Sundsvalls-Linus kammade hem Årets dans. Markus Krunegårds bleka sjukframträdande imponerande givetvis, Anna Ternheims version av What have I done (med introhjälp av Annika Norlin & El Perro Del Mar) var utmärkt men framförallt var Soundtrack of our lives låt Second Life Replay mästerligt framförd. Satt under halva låten och tänkte att det var en, för dem, ovanligt lågmäld låt när den plötsligt exploderade till en riktigt bitig rockrökare i sann Soundtrackanda som slutade med att kung Ebbot backade av scenen. Jahaja.
It's never to late to rock n' roll.



 
Det dåliga bildbeviset