shebelowthetree

Vaknade till otroligt uttjatade Mange Schmidts stämma, "den är giftig o den smittar ner dig, du har hört den förut så du visslar med mig, bah". Jajaja, sisådär fyrtiotusen gånger har du visslat skiten i mitt öra (därav vänstersidig dövhet?). Jag fattar inte varför jag inte bytt ut den ännu. Det har gått så långt att snoozandets charm har fått sig en törn. Det beror nog på att jag är sådär fjantigt skrockfull och tror att jag inte kommer vakna om jag byter. Men nu ska den väck. Ringsignalen är dock en keeper, då den på ett skönt, högljutt och skramligt sätt ser till att jag reagerar på att nån vill mig nåt.
Go Timo!

Har ägnat hälften av min lediga dag åt at slita ut spillrorna av min garderob för att skapa lite utrymme i den förvaringssnåla lägenheten vi huserar i. Det funkade halvdant. Jag slösade mer tid på att hitta bra "städmusik" än att faktiskt hiva saker. Men en kasse blev det och Stina Nordenstam fick hjälpa till.
Hennes röst måste förövrigt kommenteras. Ibland stör jag mig förtvivlat mycket på det där bebisväsandet till sång. Får mig också att dra paralleller till Lykke Li som på många sätt är fantastisk. Men ändå. Det finns ju gränser för hur skört det får bli.

Sen väckte Björn upp mig ur städdvalan & den andra halvan av dagen innehöll Baristafika & slutligen matintag i Kvisslebykvarteren eftersom Hanna lämnar Sunket för Ume imorrn.

Nu väntar jag bara på att få tillfälle att inviga mina nya skidor. De står i hallen & skiner. Jag kan nästan höra dem ropa.

 Fika-Björn