shebelowthetree

Jag längtar efter att ha en sån där överjävligt bra natt på Sticky med galendans till musik som trycker sig in under huden, in i blodkärlen och känns som den ska stanna där för alltid. Även om den givetvis inte gör det utan sakta rinner ur dig i gryningen. Men medan du ler ditt bredaste flin på din promenad hemåt så är du bara så fucking lycklig. Där vill jag vara.
Och var är jag? Fast i en mer död stad än någonsin med alldeles för långt kvar till semester och med grubblerier i blodet.