shebelowthetree

Sov bort det mesta av min lediga tid. Drog igång en Spotifykavalkad av utmärkt musik som hjälp för att effektivisera det som återstod av den fria tiden. Kände motvilligt att det var ett  måste att ta itu med diskberget. Att vädra bort skiten brukar aldrig fungera. Sagt och gjort. Hittade dock snabbt ett sidonöje i diskandet i form av söt man nere på gatan. Han gick där länge och vankade i nån slags väntan på någon/något och förgyllde omedvetet min förmiddag med sin uppenbarelse. Tack för det okände man. Tack för nackspärren.

Jobb. Mmm. I afton ett lugnt sådant. Nästan lite lamslaget. Som att medvetenheten om att allt snart kommer att rasera har satt sig i väggarna. Småcreepy it is.