Heartbeats
Har nu avverkat ännu en dag i tjockisskrud. Jag börjar vänja mig vid kulan. Idag har kaggen dessutom blivit mätt och klämd på av barnmorskan Micke. Han konstaterade att huvudet låg neråt mot vänster ben och stjärten under höger revben. Hjärtat pickade på i ca 138-140 slag/min och det var förstås mäkta fint att få höra vårt lillfrö för första gången.
Status på modern var också stabilt: SF-mått 24
Blodtryck 124/71
B-Glukos 4,1
Nu har vi börjat ladda för nästa veckas fjällresa och jag har insett att det inte var så lätt att hitta lämplig klädsel som täcker hela mig i kylan. Men det får lösa sig på nåt sätt.
Nu ska jag iallafall krypa ner och värma mig bredvid den blivande pappan.
En bild på kaggen i motljus, tagen för ca två-tre veckor sen.
Det här är livet!
Morsning korsning! Här är det den überfantastiska dagen måndag och jag njuter till fullo över att vara tillbaka i jobbstolen. Njet! Men men, det äro överkomligt. Sista dagen på Dagvården idag innan jag trillar in på avdelningen för fyra veckors socialiserande. Efterlängtat till tusen faktiskt, även om min kroppshydda inte erbjuder allt för mycket rörelseförmåga just nu så kan min mun fortfarande röra sig obehindrat.
Försökte mig ut på en promenad igår. En riktigt skön sådan blev det också till slut, när stelheten släppte. Solen gassade och jag gjorde ett stopp vid en gammal parkbänk och lät solens strålar värma det vinterbleka fejset lite extra. Jäklar vad bisarrt lycklig man kan bli av en liten gnutta sol.
I fredags blev vi bjuckade på finmiddag hos familjen Rolinder/Nilsson i brantbacken. Där var det fullt hus då halva Lycksele var på besök. En vägg hade spikats upp i all hast och resultatet blev minst sagt strålande. En mysig kväll som avrundades hemma i soffan på Happis som så mången gång förr.
Lördag innebar extrapiff och en kvick stadstur. Kikade in på Rummet för att se om det kunde väcka lite vårinredningsinspiration men nja, jag var inte alltför imponerad. Visst, Marimekkogrejerna är stundtals fantastiska men inte riktigt vad jag letar efter just nu. Vad det nu är? Det återstår att se då jag letar vidare.
En middag på Biteline slukades innan vi landade i sköna stolar på Tonhallen och garvade bort några timmar med Filip & Fredrik, som kom på besök. Noll förväntningar ledde till övervägande positivt omdöme. Mest överraskande: Filip kan sjunga (!) och låter dessutom inte helt olikt en viss Mr Winnerbäck. Mycket mycket konstigt.
Vi fick också veta att Fredriks pappa, som satt bredvid oss, bara bajsar en gång i veckan och går under smeknamnet Anacondan och att Filips pappa alltid skanderar "Det här är livet!" likt Ranelid, åt saker som händer honom oavsett bra eller dåligt. Slutligen fick Sundsvall sin nya slogan som blev en hybrid mellan Zäta, Vuxenvideo och Stenstan och lyder: SUNDSVALL -Ztenhårt! med en flygande penis som vapen. Bättre än: SUNDSVALL -Norrlands huvudstad? Well. Avgör själva.
vecka 23
Annars mår jag prima, om man bortser från den totala och sorgliga avsaknaden av flås. Släpar mig iallafall gåendes till jobbet men är usel på att komma ut på några längre promenader. Håll är en annan tråkighetsfaktor som gör mig långsam och lite kufisk där jag smyger runt.
Skön långhelg väntar. Wellneeded. En tripp till lilla mormor på Furubacken blir det på fredag och sen häng med respektive familjer under lördag & söndag. Mat och godisfrosseri i vanlig ordning. Längtar efter vårväder med lite sol under luggen och att få nöta conversesula mot grusig mark.
En bild på kaggen kommer så småningom.
