Mitt i glädjen en smula sorg

Har inte riktigt orkat skriva det här blogginlägget förrän nu. För trots allt är det så, att mitt i allt rosaskimmrigt och fantastiskt som en graviditet kan medföra, så händer det också saker som gör att man aldrig blir densamma igen. Den 25 februari 2012 var det dags för en av mina idoler och bästa människor att lämna oss. Ett 90 år långt, ganska försynt liv tog slut. Min fina morfar var kanske inte den mest talföre eller den mest beresta men han hade en självklar plats i familjen. Den hemmakäre som aldrig släppte omtanken om sina närmaste, om ens för en sekund. Som avskydde att sova borta. I yngre dagar fanns, som jag förstår, en viss kaxighet som gav honom smeknamnet "Storingen", men den är den känslosamme, lite finurlige, äldre versionen av Sixten som jag kommer att minnas mest. Han som förra påsken satt i sin blåa stol och drack starköl i solen medan han konstaterade att -"De hänne blir man ju full tå!"
Jag är glad att det fick gå fort och stillsamt, den där lördagkvällen då du la dig på sidan och somnade in.

Jag älskar och saknar dig, moffen. Alltid.
// Din gullklimp


Kommentarer
Postat av: Figgz

Kramar!

2012-03-27 @ 19:11:55
Postat av: Elin

Alltid tråkigt å tomt när de gamla dör.. Alldeles för färskt för mig med!

Kan det finnas en Sixten i din mage tro?;)

2012-04-02 @ 20:17:28
URL: http://elinedholm.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0