Från neurokirurgi till popmusik
Tiden kommer, tiden flyger. Snön vägrar låta sig nöjas. Jag fattar ingenting. Blir det vår någonstans i maj? Jag vill för fanken traska på barmark snart!
De sedan tidigare omskrivna strokeregiondagarna bjöd på många intressanta möten, diskussioner, föreläsningar inklusive läskiga, men hundraprocent lärorika, operationsbilder långt inne i folks hjärnor. Inte helt vanligt. Fast ändå helt sjukt bra! Håller tummar för att de här dagarna också leder till användbara kontakter för framtiden. Knaust som konfalokal kanske inte smällde så högt som jag trott, men maten var fullständigt sagolik och miljön i spegelsalen är ju en given fullträff. Skönt att vi fixade det. Stolt som en tupp är jag över mina grymma kollegor.
Så, från en Spegelsal till en annan. När siste deltagare åter rest norröver var det dags för en slutkörd männisch att på höga klackar äntra Oscar med lilla lillasyster som ju alldeles nyssens nått myndigheten och därför skulle firas med buller & bång. Vin & vanilla sky belv kvällens berusningsval och visst besegrades tröttheten för ett ögonblick. Strax efter 22 klev Håkan på scenen och två och en halv timma och 21 låtar senare var vi mer än redo att gå ut och brinna i natten som "Lizapåavståndiluren" självklart uppmanade till. Finaste Frida, jag önskar jag fått fira mina 18 på samma fina sätt som du fick. Slängkyss & ros och total lycka & eufori. Jag kände igen mitt tonårsjag galet mycket i henne. Men jag kände mig också helt jävla gammal bland alla kids. Förvirrande och tanken "I'm to old for this shit" dök upp innanför pannbenet ett antal gånger innan jag avslutade kvällen med sedvanligt fyllekrubb medan Fridas låga brann vidare i natten. Tröttheten vann såklart till slut över den arma trettioåringen. Men det blev den godaste sömnen på länge.
Nu har det blivit dags att snöra på sig kängorna & bege sig ut på blomsterjakt till en vacker människa som fyller 25 idag. Ha den äran, Hanna Maria Teres!
Vi smygfirade redan i lördags med kakbuffé och spontanmiddag på Tivoli men ikväll smäller det på riktigt. 
Musiklasse
När vi nu ändå snackar musik igen, vilket kanske var ett allför långt tag sedan, börjar helgen krypa sig allt närmare. Den förutspås bli den hittills bästa 2011, för på fredag hälsar Håkan & Harry King (haha, fortfarande lika roligt!) på i Spegelsalen & jag och syster 18 ska dricka shots & sjunga ikapp. Ljuvligheter.
En sån där söndag
Mark Ruffalo är mitt frikort
Så den tycker jag man kan se under en filt i soffan om man inte har något bättre för sig.
Lördag ja. Sprinten följs på TV om ni undrar. Tyvärr bjuder inte Sunkan upp till någon friluftsdans med mig idag. Istället tunga moln, dis och noll motivation. Men imorrn ryktas om solbesök så idag leker vi inomhuslek och slagborrar upp hyllor i rask takt. Fint blire. Kanske får ni se sen.
When you hit me, hit me hard.
Annars är det förstås ett stort jobblass som ska skyfflas. Strokeregiondagar stundar vilket kräver en del planeringspyssel för att gå i lås. Knaust är bokat och det ska bli kul att premiärkonferensa i deras stiliga lokaler. Inget man är bortskämd med som landstingslämmel.
En ny bästa vän har förövrigt inhandlats av en kaffefanatiker till läkare och flyttat in hos mig på mottagningen. Så nu har jag fler obokade besök än någonsin då Espressobaren är en skön tillflyktsort och står för en snabb återhämtning. En klok idé, i dessa tider. Sen att mr Francis Francis! är snygg att se på gör ju heller inget.
I veckan & till helgen pågår SM-veckan i Sunket. Ska försöka pallra mig upp till Södra på lördag och kika på sprinten. Om vädret inte skulle tillåta det, kommer jag istället att inleda ett förhållande med min nyinköpta, kanske sönderhypade (?) bok. Kan inte vänta på att få sätta tänderna i den.
Bild lånad från www.umeaopen.se