Fel fel fel!
Depeche Modes nya låt borde vara given på vilken Spotifyplaylist som helst. Videon har en svag doft av kents Dom Andra, fast här rullar det baklänges och handlingen är betydligt mer brutal. Inga mjuka tigrar så långt ögat kan nå.
Men Figge, vad hände med Anton Corbijn? För det här har inte han gjort va?
Skönheten och odjuret
Jag bjuder er nästa avsnitt i följetongen Joaquin Phoenix, tillika Oscarsgalans höjdpunkt. Från nominerad J.C till årets skämt på nolltid. Undrar vad han har för ess i sin ärm egentligen? För jag bara vägrar köpa det. Vägrar.
En vår, tack!
Igår käk & bio (The International). Filmen var ett sömnpiller eller så var det någon som blandat sömnmedel i maten. Vinet friar jag från alla anklagelser.
Nu ska jag kila och hämta ett paket som innehåller nya pjuck. Man borde i mitt tycke även kunna beställa våren via postorder. Men attributen får väl trösta mig tills vidare.
Until we bleed
Lördag morgon. Kliver ur hissen på jobbet när jag märker det -näsblod. Jag blöder näsblod. Igen. Tröttsamt. Inser att sömnen fortfarande är ute efter mig. Att jag inte på långa vägar fyllt min sömnkvot men fortsätter att leva i ljuv förnekelse.
Igår höll en riktigt bra film mig vaken. Felon. Se den och sov sen.
Joelbitar
Ett påfallande dött Sunkan. Har ägnat kvällen åt Joel Almes stämma. Krävde en skvätt rödvin. Mycket sorgset, vackert och väldigt Dylanskt. Lite egendomligt att han inte blev mer exploaterad efter den skivan. Kanske medvetet visserligen. De kan ju vara lite svåra di där värstkustkisarna. Men det finns faktiskt inte en dålig låt på Master Of Ceremonies så den får rulla ett tag medan jag väntar på Hägga & the thieves from the norths albumsläpp. Lokalpatriot som jag är.
Dagens glädjeämne var annars ett brev som innehöll en inbjudan till 30-årsfest. Ska bli riktigt kul att se somliga igen. Oh yes. Jag äter vadsomhelst.
Nu ska jag utvidga min sömnkvot. Ligger back för några år framåt skulle jag tro.
Slutvitsat för Ingo & Bingo
För en tid sen skanderade jag loss här på bloggen att På Spåret kunde stämpla ut efter Timos knockout. Okej, så bra kanske han inte var men det känns ju skönt att SVT tar mig på orden
Värst vad jag gaggar mycket om TV. Har jag inget liv eller?
Jo. Igår käkade jag lunch med Jo. Det var livskvalité. Kort -men gott.
Annars zip, zero, nada.
Koka soppa på såpa
Tänker dock hyscha Sverrirs medverkan & istället lyfta fram en annan favorit som jag skymtade i en scen.
Daniel Larsson. Spung var & är en magnifik serie. Kanske till och med ännu bättre nu än då.
Utmaningsreplik
- Gå in i mappen mina bilder.
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
Here it goes:
Thank you for smoking.
Göteborg 2007. Mittemellan två spårvagnshållplatser på väg till Kontiki på skum rockabillyklubb. Förväntningarna var höga men fallet blev snabbt och platt. Skulle träffa L's nya dejt men han visade sig vara högre än Eiffeltornet at that point så det slutade som det brukar, det vill säga på Sticky med alldeles för mycket Absolut Mandrin i systemet hysteridansandes till Common People toppat med efterfest till gryningen i L's lägenhet i Vasastan. Öppna fönster, gitarr och sång. Det var en fin kväll.
Så, känn er utmanade Fladderben & Elin
En gammal bekantskap
Han & jag delade en taxi från Nacksta en gång för 7 (!) år sen.
Please feed Gustaf!
Kikar på reprisen av Popcirkus. Förövrigt det första jag ser av programmet. Lite småhaltande & nervig Luuk möter proffsigheten Sinding-Larsen (hans frisyr?). Jag gillar konceptet ändå. Ge dem några program till och det blir klock.
Gästar gör Mando & Jenny Wilson. Jennys röst ligger skönt på gränsen till jobbigt skev men hon lyckas hålla den i schack & det gör att jag alltid får mersmak. Gustaf Norén är lika spinkig som när jag mötte honom på X2000 från Gbg i somras. Ingen har sett till att ge honom tillräckligt med mat än, den stackaren. Men h*****e vad het Dixgård är! (och det är jag givetvis helt ensam om att tycka)
Göteborgs finest
Vidhåller förövrigt att Spegelsalen sköter sig riktigt bra som konsertlokal & att en öl ibland kan vara good enough.
Tack för värmen, Håkan!
[Ibland är en lögn det finaste man har]
Back in time del 2
Självklart kan jag inte snuva er på lite kuriosa från lördagkvällens återtåg till studentmeckat (!) Kåren. Det var en besynnerlig kväll där mycket lämnades åt saknaden och den gnagande magkänslan att allt brukade vara lite roligare. Men trots det fanns det några procentenheter som höll måttet.
Sjusorterskakordeff hos K & E
....sådär stora stakar fanns minsann inte på min tid (höhöhö)
Fyra pajer och en whiskeycola
Madonna
Back in time del 1
Förutsättningarna för kvällen känns fina.
Saturdaydisease
Uppåt värre. Jaja.
Raderad, men aldrig fri
Plötsligt fick jag känslan att jag transformerats till en insertknapp.
Död Rymd
Jag har aldrig sällat mig till skaran tv-spelsfantaster varför jag inte heller hängt med i utvecklingen av dessa. Jag skrattade därför rått & hånfullt åt Figge när han blottade sig själv genom att avslöja att han praktiskt taget gjorde i brallan när han spelade Dead Space första gången.
Dead Space!? Namnet känns föga skräckinjagande och sniffar på gränsen till fånigt, tänkte jag. Hur otäckt kan det vara?
Fy fan. Efter en utmattande demonstration, där jag spenderade större delen under ett täcke, är jag beredd att påstå att det var svinotäckt. Vilken fullständig mes jag är!
PS Mina barn kommer aldrig få tillgång till någon död rymd.
Vem i helsike dödade Super Mario Bros?
Norrländskt hopkok
