Brittfitta
Jaha. Så har the King of Pop kvartat in. Den sista byggstenen i myten är lagd. Finns mycket att skriva och tycka om den store Jackson men många har gjort det och kommer att göra det bättre än jag. Så I rest my case. Och hoppas att Michael gör detsamma någonstans i sin pophimmel.
Så. Från pop till synth.
Söndag morgon hoppar jag & Figgs på tåget mot några dagars Köpenhamnhäng. Depeche Mode är givetvis huvudakten i föreställningen. Stora förhoppningar blandas med farhågor om besvikelse. Men de brukar ju vara att lita på. Inte överdrivet sugen på alster från den nya plattan då den är rätt "burkig" och ojämn. Men jag har ju utstått ett tretimmars gig med The Cure så jag ska väl klara upp även denna.
Känslan är annars att Peace & Love hade suttit rätt bra i kistan också.
Och i övrigheten handlar det mesta om sol. Sol som jag tyvärr får njuta alldeles för lite av.
Rödön -favorit i repris
Det var kul. Vi spelade poker. Femkampade. Drack rosé & J.D. Ringde Holland. Meckade med båten. Njöt av lugnet. Åt sill. Och sov för lite.
Driver du med mig?
I mitten av förra veckan stod det klart att sannolikheten att min arma högerfot skulle ta sig igenom ett Indalsledenlopp var liten, snarast obefintlig. Därför styrde jag om planerna till båthäng och vila istället men med en dörr lämnad på glänt för att eventuellt åka upp och heja på mina kollegor om vädret tillät.
Sagt och gjort. Premiärturen med "Island" var ett faktum tidigt lördag förmiddag och till en början var alles frid och fröjd. Vi sicksackade i sparsamma knop mellan seglarna i "Alnön Runt"-racet, som i år gick i ovanligt sakta mak, i brist på vind. Det är när vi vid lunchtid ska vända åter till Sundsvalls hamn som det plötsligt händer. Eller inte händer. Motorn dör utan förvarning. Morsan blir nervös och gömmer sig i stickkojen och skriker nåt om hjärtinfarkt. T får panik och ringer den gamla ägaren av båten. Jag sitter mest och stirrar och tänker saker som "det här händer ju bara inte" osv. Hursom får vi inga svar utan fortsätter att driva ohejdat mot land som vid det laget bestod av stora vassa stenar. Helvete.
En busvissling senare blir vi dock varse om att vi blivit uppmärksammade av vänner med bra syn från bryggan. En timmas slit senare bogseras vi in till hamnen av en mycket mindre båt, med en del gliringar kastandes överbord. Haveriet slutade dock lyckligt och utan skador på båten. Vad felet var? Två säkringar hade hoppat ur läge och det tog 20 sekunder att fixa.
Hur det gick i loppet? De blev 53:a av 54:a startande lag.
Mittveckefecke
Slänger in lite bilder vid tillfälle.
Intressant kombo
Hon har en säreget mogen röst, som en fullvuxen whiskeysippande Ane Brun. Han låter som en freakad mix av Dylan & Ron Sexsmith. Jag slänger tummen upp!
Bye bye, Obelix!
Jag hävdar vi trots att det är min morsa + sambo som pungat ut mer än millen för skutan. Igår stack jag, syster och hennes tvåmetersholländare ner till Nackahamnen sa adjö till Mr Obelix som varit vårt andra hem i 15 år. Känns skumt. Men bra.
Imorgon arla ska vi sjösätta den nya familjemedlemmen som fått det fåniga namnet "Island". Det var visst nån kitschig västkustsnubbe som ägt den, prytt den med palmer och annat fluff och levde under tron att båten var hans alldeles egna paradisö. Well. Han har fått medicin nu. Och ska gifta sig med Bingo Rimér.
Byta namn betyder otur i en helvetes massa år så nu får vi leva med det & glädjas åt att palmerna inte ingick i det hutlösa priset.
Högerfoten fortsätter att trilskas. Idag lät jag onödigt nog min sjukgymnastchef klämma och trycka på den vilket gjorde att jag var nära att ta till lipen. Har sannolikt stukat den en gång för mycket i gamla handbollsdagar men kommer prova en tejpad runda imorrn och be till högre makter.
Nu some sweet music & sömn i tom säng. Imorrn väntar dubbellunch på stan.
from thisto that
Behöver en rak höger
Nu har jag ägnat förmiddagen åt att gräva en djup jobbgrop där jag tänker kura hela helgen med undantag för polisexamensfest imorgon kväll.
Såg att Thousand Dollar Playboys reunitar på Stads också. Skulle möjligen vara värt en snabb visit? Men gissar att vi kraschlandar på Oscar bland folk och fä. No surprises som Thom hade sagt.
Jag måste sluta låtsas som det regnar
Packningen inför gick ju vägen medan resan utför är en annan historia....för lång & för märklig..
Mr Söndagsångest visade upp ett fulare ansikte än nånsin och jag har kämpat för att komma in på vardagsspåret igen. Not quite there yet, men på hyfsad väg. "Tänkapåannat"-kväll med jobbet igår var en nödvändighet likaså 5 km frustrationsvårrus ikväll.
[The more I had to change I´d just stayed the same]
